love

Det är så typiskt mig. Jag försover mig jämt. Jag skojjar inte, vad jag än ska göra så försover jag mig. Jag kommer snart bli igenkänd som försovaren. "Vet du vem Emilia är?" - "Du menar hon som alltid försover sig?" - "Ja, precis!"
Det blir som i filmerna, man vaknar, kollar på klockan, blundar igen för att sekunden efter spärra upp ögonen. Precis så är jag!
Hann aldrig träffa Lindkvist eller någon annan för den delen. :( Fy vad besviken jag blev! Ida, snart får du börja ringa och väcka mig..! Det är inte klokt. Jag skulle behöva uppfinna något piller som gör att man vaknar på ett precis klockslag.

Hur som. Fick kila ut till stallet direkt och jag var väl inte hemma förens runt elva.
Vid halv två sedan så for jag, pappa och Stefan till Farmor där också Yvonne och Janne var. Jag må säga att famlijen Saxin är inte lätt att ha att göra med! Fy vilka jobbiga typer. Det är bara farfar som man kan umgås med en hel dag utan att störa sig det minsta. Men blev att umgås där en stund. Nu var jag Stefans flickvän minsann! Vilken liten player jag blivit. Först gift med pappa för att sedan bli tillsammans med min kusin. Kul. (:

Ut och pyssla i stallet ännu en gång. Denna gång högg jag av mig benet. Det gjorde ont. Riktigt ont måste jag påstå. Jag och knivar går bara inte ihop, när ska jag inse detta? Men helt oskyldigt sitter jag på silagebalen och drar ur småtussar för att skrapa ihop kvällshö (för att någon snubbe inte kan pallra sig hit med hö!) och har den rostiga mysiga söta kniven till hjälp för att hugga ihjäl platsen. Sedan så ilade det i mitt knä helt plötsligt. Läskigt var det allt!

Imorgon, julbord med klassen!