love

Nu är det långledigt vilket innebär fiiiske för min del. :) Midsommarafton imorrn har jag för mig eller?
Hur som.. Dagen har lunkat på ganska okej. Vid tio någon gång så kom papa och knackade på, han var och kollade hur grävandet härikring såg ut och passade på att prata lite. Hörde hur mama och papa satt och pratade om hur tjocka och goda ostskivorna vart om man hade en plastosthyvel. Det visst ni inte va?! haha. Runt elva så klev jag upp ur sängen då mama påstod att det var m i t t fel att vi vart sena. "Om du hade gått upp lite tidigare så hade vi kunnat åka nu" - tackartackar, var det inte du som skulle väcka mig? >< Tröttsamt!
Så honkade mama på min moped med cykeln ner till staden. Inhandlade ett diadem till jobbet och så käkade vi pizza. Smarrigt värre eller något sådant.
Efter ytterligare några ärenden så for vi hem igen och städade. Jag har härmet skurat alla golv hemma. ;) Rent och fint på jag säga. Tror jag ska skriva in på mitt CV; Mycket duktig på att moppa golv. Efter denna ansträngning så for jag hem till papa och fixade fram ett par kartor samt duschade. När inte mama dök upp vid tre som vi sagt att hon och Lena skulle göra så ringde jag och frågade vad hon pysslade med (klockan var då kvart över!) "Jag glömde helt bort dig, vi är i fellingsbro nu" - "Hejdå" sa jag och la på. Kul, tack! Sure, det är inte så mycket att hänga upp sig på men det känns ändå som ett slag i magen. Jag har blivit glömd flera gånger, hon kommer tio minuter senare än hon säger och man får stå ute i kylan och undra när hon kommer, om hon ens kommer dyka upp. Man känner sig inte så pass 'viktig' vid dessa tillfällen och tja, som om man inte riktigt betyder så mycket. Jag vet att jag är larvig och helt utomordentligt störd men ändå, ska man bara tacka och ta emot och inte bry sig utan rycka på axlarna för sjuttioelfte gången?
Och visst, jag kommer att få träffa min pärla flera gånger men det är ju själva avskedet. Hon är inte 'min' längre och hon kommer inte att komma tillbaks h e m! Ah, jag är allt för känslosam när det gäller hunden, fyyy! Jaja, hoppas bara att Lindkvistarna får lika stor glädje av henne som jag fick..!

Ida, du borde känna dig privilegiad (finns det ett ord som heter så?) över att få låna min kamera OCH överta den vackraste hunden på jordens yta! o.o Nästan så att jag blir avundsjuk! Oh du, mp3 spelaren får du av mig! :3

Ikväll, om kanske en halvtimme så bär det av till Gnesta. :) Spännande. Önska mig lycka till!