love

Mitt humör är där nere *pekar emot golvet* och jag borde gå och gömma mig i ett hörn och dra något gammalt över mig.
Det är småsaker jag irriterar mig på och har gjort det i stort sett hela dagen.
Fast det är nu emot slutet som jag vill vrida nacken på allt jag ser.

Greger (min underbara moped) är död. Eller död och död, han strejkar. Men stackars pojke som fått stått ute i regn och rust långt ute på landet i flera dagar. Då skulle inte jag heller starta. Får se hur det blir med hela faderuttan. Skulle ju inte förvåna mig om det blir kaputt av alltihopa. Nivet, ekonomin är på topp denna månad. Jag äger 0.67 kronor på banken. Det svider må jag säga!
Sedan när jag kom hem så ringde far. Han suckade över mopeden på det sättet som bara han kan göra. Där var jag nära på att lägga på. Men så slår han till med att han fortfarande inte betalat Johanna. "Men jag blev ju osäker" sa han. Jo, men det har gått tre dagar sedan han dyrt och heligt lovade att betala. Påpekade att man kan ju höra av sig en aniiiing tidigare men då fräser han "Jo, men man kan ju fråga om jag har betalat". Där blev det plötsligt mitt fel. Så nu kommer J att hugga huvudet av mig! Får se får se.
Hunden sedan. Han är så grymt jobbig att jag övervägde att stoppa ner honom i stekpannan idag. Hur kan någon så liten vara så oerhört jobbig? Jag tror nog att jag hoppar över allt vad valpar heter framöver. Så att inget förhastat händer menar jag. -.- uhh!

Nehej, slutsatsen blir något liknande; Pengar gör en glad till viss del. Om inte annat blir livet en aning lättare och som Julia säger; allt är höstens fel!