love

Var ut till stallet en sväng. Jag vill inte säga någonting för då har jag ingenting sagt. Blir oftast lättast så tycker jag.
Men jag tog Calle och tränade lite och eftersom det har gått så himla bra så väntade jag bara på bakslaget. Jag tror att det hela dock berodde på mitt humör och att det var två småflickor med en ponny som inte har vett i kroppen som flängde runt samtidigt.
Jag hade fixat iordning några cavaletti och ett hinder som blev bra. Hur tror ni det gick? De tog helt över cavalettina och när Plutten hade hoppat så började den ena tjejen trixa med bommen för att P gick vid sidan. Jag kanske fick tillfälle att ta fem-sex skutt över mina perfekt uppställda bommar.
Men jag är ju den typen som lider i tystnad men skulle bra gärna vilja ha en laserstråle och skjuta folk.
Så träningen gick skit rent ut sagt. Jag blev upprörd på Calle när han inte gjorde som jag sa när jag var slarvig och inte sa någonting över huvud taget. Varför kan inte hästar läsa tankar? Så vi for runt som andra päron. Men blev lite galopp i alla fall. Han landade i galopp efter att ha kastat sig över ett hinder så jag lät honom fortsätta och det gick faktiskt ganska bra.

Cyklade över till Tarja en sväng med. Fick prata ut ordentligt och hon höll med till punkt och pricka. Så förhoppningsvis så löser det hela sig ganska snart. Så nu är humöret ganska okej, bara trött!
Och pappa gjorde min dag när jag kom hem. Klockan var ju runt tio och jag hade inte slängt in kockkläderna i tvätten ännu. Men när jag kom hem så luktade det äpple i hela lägenheten och i köket hängde rena kläder. Lyckan var gjord. Så nu kan jag bara gå och lägga mig. Himla skönt!
Tarjas katt hatar mig - jag hatar katter!