love

Saxin den äldste har nu slutligen somnat in. 
Så blandade känslor. Visst, jag är ledsen, men ändå lättad. Han mådde allt annat än bra sista tiden
(förutom när han var fullproppad av smärtstillande) och att få försvinna i sömnen känns som en tröst.
Jag vet egentligen inte vad jag vill skriva så jag sätter punkt här.