oh yes

Såja.. skadeleendet sitter klistrat på mina läppar just nu. Ringde nyss kommunen, eller någon gubbe som hetter Henrik (himla seg kille!).
När Ellen och Cajsa skulle rida Calle så gick vi bort till grusplanen som ligger bland villorna och tänkte skruttra runt lite där. Då kommer det ut en gubbe och härjar som om vi begick mord eller ditåt. Han ville i alla fall aldrig se en häst.. ah.. fula ord, igen för då skulle vi se på annat. Snopna så hade vi såklart gått därifrån. Förut hade det aldrig varit någonting om att vi red på planen.. Visserligen har de gjort iordning den, dvs jämnat ut alla förbaskade gropar som ungarna gräver som hopp när de cyklar, och tanken slog mig att det kanske inte är okej längre.
Så mejlade kommunen igår och idag fick jag svar om att jag skulle ringa. Han, Henrik Särärärärlä eller ditåt, tyckte att det var helt okej så länge vi höll snyggt efter oss. Hon trodde också att folk skulle uppskatta det lite också, blir annat än skrikande ungar. Och skulle det vara ungar där så tyckte han att jag skulle säga till dom att försvinna.. sedan skrattade han.
Så nu ska jag övertala Fredrika att vi ska rida där.. jämt. Bara för att liksom. Nejmen det är skönt att veta att det är okej i alla fall.

Imorgon ska jag vara på stan. Ponnyridning. Usch!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback