love

Denna gång är det dock inte om mig det handlar. Det är om stallkatten. Hon om någon är ett klantarsel, eller som Tarja sa; För nyfiken för sitt eget bästa.
Hur som helst, hon har varit försvunnen sedan i torsdags minst. Vi har ropat och letat lite halvhjärtat eftersom vi vet att hon kan kila iväg och vara borta ett tag. Men hon brukar alltid komma tillbaka nästa dag då hungern sätter in. Men nu har hon alltså varit försvunnen ett bra tag.
Så jag tog pannlampan och tänkte leta lite mer noggrant men jag kom inte långt innan jag hör hennes panikskrik. Det var samma skrik som den gången då hon fastnade halvt under vattnet. Det var bara för mig att ge mig in i den kolsvarta ladan och lyssna vart hennes skrik kom ifrån.
Eftersom jag inte hade en aning om vart man tänder och så vidare så fick jag springa bort till Tord som självklart inte var hemma, så istället störde jag Erik.
Han lurade upp mig på innertaket där det var trångt, halvmörkt och dammigt! Har ni hört talas om höjdrädda bönder? Här har vi två!
Väl uppe på taket så fick jag krypa fram till plankornas slut, när jag kikade ner så sitter en trött katt och stirrar på mig. Problemet var att hon var minst två-tre meter ner och satt på all säd som finns i silosen.
Provade först att ta ner en bräda, vilket självklart var för kort, men hon vägrade gå i närheten. Sedan så fick det bli en ikeapåse som hon alltid brukar krypa in i och ett rep. Men denna strök hon sig bara emot.
Dock när kattmaten kom fram så tog hon sina sista krafter och försökte ta sig upp på brädan. Men när påsen hivades ner igen så kröp hon snällt in och mumsade kattmat medan hon hivades upp.
Väl i stallet var hon trött, social och hungrig.
Dock är maten begränsad idag i och med att hon kommer äta ihjäl sig annars.
Kattkräk.

Kan nämna att jag råkade ha ner plankan i säden med. Erik kommer med all sannolikhet att glömma detta och när dom sätter igång tömningen så kommer det bli kaputt.. Attans.