love

Jag vet inte vad jag tycker länge om att vara ridskolans fotograf. Jag vet inte om jag orkar. Motivationen tryter allt för ofta och det hela känns.. påtvingat. Jag vill komma upp och fotografera för att jag tycker det är kul, inte för att fylla upp andras behov.
Jag vill inte känna pressen på mig att jag ska finnas på plats under evenemang utan jag vill komma upp för att ser fram emot det. Jag skulle vilja få ett tack ibland och inte bara frågan; 'Du lägger upp det där på hemsidan va?'.
Fortfarande har jag inte gjort iordning julshowbilderna för att jag inte orkar. Det var en fotografering jag inte såg fram emot. Jag blev stressad, folk ville ha mig både högt och lågt samtidigt som jag skulle hinna få med allt på bild. Nu ska jag ägna ett par timmar åt att fixa upp detta samt ladda upp bilder.
Det är inte så att jag är girig, men folk förväntar sig saker och när man inte verkar bli uppskattad så sjunker ens motivation direkt. När folk dessutom börjar fråga vart bilderna tog vägen så dör den lilla gnistan som fann och nu är det ett tvång.

Vissa saker har jag tagit på mig själv att ordna. Som med porträttbilderna på hästarna, men i och med att motivationen för att sammarbeta med ridskolan är så gott som dött blir ingenting gjort med dessa bilder. Det står stilla och jag vet inte om jag vill längre. Det enda jag vinner på detta är att jag lär mig. Men ibland är uppskattning lön nog.
Om inte annat tänker jag vara ful och sluta 'arbeta' för dom och enbart komma upp vid tävlingar/aktiviteter och ta betalt för mina bilder..

Bittert..