you never gonna belive me

Min jumske gör uppror nu. Ni skulle bara veta hur förbaskat ont det gör!
Började strejka när vi traskade uppför teknikbacken men igår när jag fick cykla/gå i full snöstorm så pajjade jag den helt. Kan knappt gå idag. Attans alltså!
Men igår, jag har blivit en friskus. Eller inte. Kan behöva röras lite mer i dessa juletider. Men jag fick skjuts av systsers halvgalna man hem till pappa. Sätta sig på en cykel och försvinna bort till stallet. Då hade jag massor av motvind. Men sedan, när jag skulle hem till Tarja så får jag motvind hela vägen. Snön var som spikar och min luva for envist bakåt varje gång jag släppte taget. Det gick allvarligt talat inte att cykla. Så jag fcik gå med cykeln, snorjobbigt de sträckor där det inte var plogat.
Så när jag kom fram ringde jag och bekladade mig till pappa och tvingade honom att hämta mig nästkommande dag.
Så imorse stod han utanför Tarja och jäklar vad snö det kommit.
Det här är ett totalt meningslöst inlägg så jag kastar in några bilder ifrån julaftonskvällen.



Tre helknasiga syskon

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback