love

Nu var det några dagar sedan det rörde på sig här inne.
Jag kan väl bara meddela att det inte hänt allt för mycket roligt för världen. Dock så har jag hittat på en del knasigheter.
Kan väl ta det dag för dag lite kort. Går det bra? Oavsett, här kommer det.

Fredag:
Ringde till mamma och beklagade mig om hur läget var. Inga bekymmer, hon ringde och ordnade så att jag var sjuk. Ont i halsen tror jag att jag hade. Nejmen, gör man så? Jadå!
Sedan blev man hämtad utan fam. Lindkvist. Fadern och sonen skulle till stockholm och de åkte ifrån arboga. Sedär. Jag och Ida hoppade av vid stationen och satte oss på ett tåg till Örebro. Halvvägs så insåg jag till min fasa att jag glömt biobiljetterna hemma. Smart tjej!
Men tillslut gick vi på bio ändå. I taket lyser stjärnorna. Egentligen en helt värdelös film.
Kvällen kom och vi gick på lan. Hallå, Emilia Saxin är på lan?! Något har verkligen gått snett! Hur som. Vad som hände när jag och fröken Lindkvist kom hem kan vi ju hoppa över. Huu!

Lördag:
Strålande väder.
Promenad till Nisses. Flera Oscarsfilmer spelades in. Tummen upp.
Resten av dagen så blev det film varvat med Guitar Hero. Spännande.

Söndag:
Kallt.
Film.
Hem.
Jag bakade en paj när jag kom hem. Den blev inte alls så god som jag hade hoppas. Pappa gillade den. Men han gillar mycket. Ganska händelselös dag må jag säga.

Idag då?
Varför sitter jag och bloggar klockan ett på en måndag?
Jo det ska jag tala om. Det är somsagt Måndag. Och vet ni vad det innebär? PRAKTIK!
Jag har insett hur mycket jag avskyr min plats. Det är en ren plåga. Så mamma var barmhärtig, även idag. Tummen upp för henne. Sista gången på fredag, jag får la masa mig dit för annars blir det att ta igen det någon annan dag och det vill vi inte! Lika bra att bli av med skiten på en gång.
Nu ska jag kila ut till stallet en stund. Hoppas på att hästens framskor sitter kvar. Tänkte pulsa lite i snön nu medans man kan. Och det går nog bra att gå i dikena skulle jag tro. Nu när båda bak är borta så blir det ju inte något sned belastning heller.
Först ska jag nog bara slita mig ifrån datorn och ta på mig ridkläderna. Det är det svåraste.
Önska mig lycka till...