love

Var påväg hem ifrån jobbet, hade precis påbörjat backen ner när jag ser två röda bilar komma bakom mig. Den första bilen hinner köra om och vi har då kommit från till det hus som ligger vid sidan av vägen. Jag slänger en blick i backspegeln igen för att se om bil nummer två är påväg om den med. Det var den inte.
Jag ser hur han glider av mer och mer ifrån vägen och plötsligt så ser jag hur hela bilen lämnar jorden, flyger upp en bra bit och snurrar runt innan den åter slår ner i backen. Jag var inte alls långt ifrån att få en bil över mig!
En till bil, som passerade när de var i luften, stannade också till så tillsammans med gubben som bodde vid huset får vi ut dem. Eller jag fick ringa larmtjänst men de andra tre tog till kofoten och bände upp dörrarna.
Blåst som jag är så kommer jag inte alls ihåg vad vägen heter utan säger kort och gott att det är påväg upp till ridskolan, Adolfsberg, brattbergsbacken. Tanten tyckte inte att det räckte. Jag sa också att man ser oss klart och tydligt ifall man åker ifrån Arboga och upp för brattbergsbacken (finns liksom bara en brattbergsbacke som fortsätter bort till ridskolan..) men det var tveksamt om ambulansen skulle hitta dit.. Huh.
Tillslut så kommer en brandbil, arboga tidning och två ambulanser.
Jag och mannen som åkte i den andra bilen fick prata med både brandkårsmannen som var räddningsledare och polischefen. Lämna telefonnummer och sådär. Sedan åkte jag.
Allt som allt hade det tagit runt en halvtimma sedan jag såg bilen voltade. Sa att jag mådde bra och det gjorde jag. Grejen var att tårarna började rinna och slutade inte på ett bra tag heller. Hela vägen hem var jag töntig.
Bara tanken på att det var så nära skrämmer mig.
Ikväll ska jag övingsköra. Huhu..