love

Jag trodde inte att jag hade skinkmuskler. Eller jo, men inte att de kunde göra så himla ont!
Igår så offrade jag min enda sovmorgon för att kunna åka med pappa. Tack för det Ida!  Haha.
Dagen i stort gick ut på att vara i Rockhammars sporthall och utöva fysiska aktiviteter. Jobbigt värre. Blev bland annat badminton, innebandy, hopprep och diverse andra sporter. Jag och Ida samt Espen hann  med att tävla om vem som kunde springa fortast på en riktigt läskig maskin. Jag sträckte skenbenet. Inte allt för skönt.
Sen så utförde vi (läs jag!) några armhävningar, på knä givetvis, medans både Espen, Dan och Ida skrattade. Himla kul.
Väl hemma igen, runt nio slaget så orkade jag och Ida inte ens kolla på film utan vi fixade säng och sedan slocknade vi ganska snart. Efter några hysteriskt roliga kommentarer ifrån Idas sida. Vi går nog inte in på något närmre just nu. Hah.

Så idag är jag, även ida, ganska mörbultade. Vi vet att vi lever och har muskler. Var ett tag där då vi tvivlade. Men rumpan och ländryggen protesterar bara jag tänker på att röra mig. Så kvällen bjuder på en vetekudde och film skulle jag förmoda.
Ska hinna med att åka en sväng förbi broder den store också. De städade tydligen och hade funnit massa hästsaker från förra ägaren. Ska bli najs att kika igenom. Lutar mot att jag tar med allt som går att använda (även om vi inte har någon häst de passar på) och kastar ut detta i stallet som vi seran sliter oss i håret över för att vi har så himla mycket saker. Tummen upp. Vi är som tattare.