ångest

Varför går det inte bara att förtränga allt? Varför går det inte att radera de bilder som enträget dyker upp, alla känslor man kände och skräcken som grep tag i en? Varför måste man finna sig i att leva med mardrömmar och ständig rädsla? Varför just jag?
Man känner sig så himla liten, äcklad och betydelselös. När man inte kan lita på någon eller knappt vågar lämnas ensam med någon så känns allt bara så himla hopplöst. Kommer det någonsin att kännas bra? När blir det min tur att få känna mig säker och trygg?
Jag försöker intala mig själv att det går över, att jag bara inbillar mig smärtan. Men när det redan passerat flertal år känns den tanken långt borta ändå. Oavsett hur mycket jag än vill.
Minnen rivs upp på nytt och jag kan inte hjälpa det. Bilder som aldrig försvinner, ord som aldrig bleknar.
Det är hemskt hur en person kan förstöra en människa.
Hyperventilation

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback