we can run away

Nästan precis när jag masat mig upp ur sängen imorse så ringer det.
Tio minuter senare så sitter jag på moppen ut till hästarna. Pojken i huset (en av de alla Eekarna..)
hade ringt till Simone som i sin tur ringde till Tarja och sa att det sprang runt en stor häst på gården. 
Men när jag väl kom dit så möttes jag av Emma och Harry. Jag och Tarja som varit kanonsäkra på att
det var Calle som tröttnat och så var det Harry av alla. Det var otippat minst sagt.
Calle är ju den som säkerligen känner på sig att nu är det dags att flytta hem. Antingen det eller så är han
hungrig och uttråkad. Han drog ju sönder ett grimmskaft här om dagen, trampade mig på tårna, vägrade stå
still i stallgången och tippade runt som om han hade ett lejon bakom sig. Så han tycker nog att det är dags
att ge sig av.
Vi hade faktiskt tänkt att flytta hem dem ikväll. Ska bli sjukt skönt att ha alla på samma ställe igen..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback