saeed - aldrig att jag glömmer

Att lätta på allt som jag gjorde idag var inte lätt. Mina händer skakade, rösten skar sig och tårarna fanns i ögonvrån. Att sitta och berätta alla minnen man har kvar på näthinnan är ingenting jag önskar min värsta fiende. Att gräva i djupet, öppna sin själv och blotta sig likt man aldrig gjort för någon annan är bland det värsta jag gjort. Men nu i efterhand kunde det inte kännas bättre. Dina ord värmer, även om dom är hårda. Inte hårda gentemot mig utan emot alla andra. Allt hat som väller ut, finns inget stopp.
Kanske gör jag fel nu, går tillbaka till ruta ett fast denna gång med en annan person. Jag känner hur jag hoppas och önskar att allt kunde bli bra. Att jag skulle kunna laga dig, precis som jag önskade att jag kunde laga någon annan. Förra gången så var det jag som sjönk, kommer det att bli så igen?
Oavsett vad så känns det som att jag är redo att offra det. Redo att ta ett steg ut på okänd mark och enbart kunna hoppas på att det går vägen denna gång.
Jag får helt enkelt lita på dina ord. Vi kan båda trolla, vi är båda med i eliten och vi båda har våra minnen - kanske är vi lika trots allt?
Vi har båda rivit våra murar, några vi alltid haft uppe som skydd. På darrande ben har vi blottat våra själar och försöker börja på ett oskrivet blad, hur svårt det än må vara. Glömma.
Just nu finns det ingen annan som kan få mig att må så lika bra som du får mig. Två trasiga själar på nya äventyr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback