love

Med musik i öronen, solen i ryggen och bekymren långt borta så tog jag och Calle en promenix. Skapligt skönt måste jag säga. In i skogen och lunka, måste göras oftare märkte jag. Superhärligt och C verkade uppskatta arbetet för hand. På vägen hem så ökade vi tempot. Man sliter bara tag i manen med ena handen, ber C att öka och så ser man till att inte trassla in sig i hans ben. Går skapligt fort ska jag bara påpeka. Jobbigt om inte annat. C tycker det är ruskigt kul och det är svårt att få stopp på honom. Tur nog är han supersnäll.
Men ni med hästar som läser min blogg, prova! Gäller bara att inte ha en håröm kuse som inte bryr sig nämnvärt att man flaxar på som en kråka bredvid.

Senare så tog jag mig an russens hovar. Blev en rejäl putsning men det är ändå inte nog. Dom där skruttarna skulle behöva en rejäl omgång. Men man orkar inte. Blir ju trött i ryggen redan efter en hov. Bara att stå ut.
Dolly bråkade mer än någonsin. Hon måste ha rejält ont och vara stel nu. Tog enbart fram på henne, ville inte bråka mer än nödvändigt.

Nu blir det en dusch och sedan ska jag krypa ner under täcket och försvinna ett slag.