when you lost your life

Det har varit en tung dag för folket på Godby idag. Ingen har nog varit oberörd idag kan jag nog våga påstå.
Vi tog in russen och pysslade om dom ett tag innan veterinären dök upp. Bedövning och kanylsättning var det första. Sedan fick Dolly kliva ur stallet och dörren stängdes med mig och en mycket dåsig Cesar kvar inne. Bara några minuter senare hördes dunsen och jag tror C insåg vad som precis hände för han ville inte stå stilla!
Dock protesterade hans kropp och hotade med att lägga sig så han lugnade sig ganska snabbt igen. Höll huvudet mellan mina armar och det enda som hördes var våra andetag.
Efter vad som kändes som en evighet så öppnades dörren igen och det var dags för nästa. Synen utanför dörren fick mig mage att vända sig och kännas som en tung sten. Cesar stog lydigt och kikade nyfiket på veterinären som kom med sprutan.
Efter fem sprutor tror jag det var så var det hans tur att ge av en duns och falla till marken. Här snackar vi inte om att sega sig ner utan det var som när man välter en sovande ko. Benen var låsta och tyngdlagen tog över. Han hamnade precis som Dolly, aldrig har dom väl gjort två olika saker?
Han fick ännu en spruta och sedan var det dags för hjärtsticket. DÅ vände jag bort blicken. Ganska hemskt att hjärtat fortsätter slå ändå.
När veterinären väl konstaterat att dom var borta så for han igen och vi påbörjade flyttningen av kropparna.
Tord kom med grävskopa så jag och Kai fick den hemska äran att välta över dom. Otäckt.
Så nu ligger dom och sover borta vid Ängslogen, precis där dom hör hemma.

Cesar 1976-2010
Dolly 1975-2010


Kommentarer
Tarja säger:

En tår i ögat för att vi aldrig mer kommer att träffa dem. Men glädje i hjärtat för att de äntligen fått vila.

2010-05-25 | 08:03:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback