i walk alone

Ohmy. Ella sa att jag inte hade bloggat idag. Verkligen inte okej!

Idag? Vaknade med samma ihållande ryggvärk. Den jäkla nerven vägrar hoppa till sin rätta plats. Så halvt invalid försökte jag klä på mig, jag vägrade underlåta mig så pass att mamma skulle sätta på mig mina strumpor. Noway!
Sedan tvingade den hemska människan mig att köra. Först en sväng förbi pappa och hämta kläder sedan emot Köping. Jag är lätt king. Att jag gör alla passagerare i bilen halvt döva med mina skrik då trafikljusen i Köping inte fungerar är ju en annan femma. Jag menar, vem skulle inte bli svettig när en lastbil kommer i full galopp emot en och jag åker i snigelfart till vänster i en hårt traffikerad korsning? Ohmy!

Idrott, ryggen tackade för lite rörelse. Kändes faktiskt skönt med lite volleyboll. Att smärtan nästan dödade mig efteråt är en annan femma. Inget roligt hände. Skrev ett kasst matteprov. Hej IG.

Buss med Josefin hem, bussen dog. Jag fick svettningar där också. Liksom, hur säkert är det att sitta i en full buss och denne bara.. lägger av? Jag lovar, min död kommer vara i 51'an. Visserligen heter den 551 nu i dagarna, men när jag var ung. Då minsann!

Pannkaka, knäckebröd och CSI - det är en kväll i rätta andan. Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback