love

Mamma kom och hämtade upp mig och vi for till vårdcentralen. Min läkare var inte där utan jag fick bara träffa fröken sköterska. Drygdrygaredrygast. Hon förklarade, för mig helt random ord, i sjukhustermer om både det ena och det andra. "..halsfluss får du ju bara sådär på ett par timmar.." - jomen söta jag har haft det två gånger redan varav jag åkte in akut en gång. Sparas inte alla ens vårdvistelser i ens sjukjournal?

Oavsett. Hon tog först ett prov för bakterier, fick gå ut och vänta. Blev inkallad igen bara för att få reda på att det inte var bakterier jag hade. Ta blodprov och då prova för virus. Varför inte ta båda samtidigt och låta mig åka hem fortare?
Hade tydligen en sänka på 28. Under åtta är man frisk, över hundra har man bakterier, om jag förstod henne rätt. Jag hade tydligen en rejäl virusinfektion vilket penicillin inte biter på.

Förklarade för henne om hur ont jag hade i hela kroppen men det viftade hon bort. "Ät några värktabletter så får du stå ut. Tack så mycket, hejdå!" ungefär så lät det innan jag blev utkörd.

Jag är den som klagar, absolut, men i slutänden så är det ingenting. Lite smärta får man tåla genom livet och tabletter tar man i nödfall! Nu är det illa. Jag knaprar högsta dosen panodil (ibland slinker det ner en treo också) och har förätit mig på halstabletter - nu är det smärta jag talar om.
Min rygg alltså. Det strålar smärta och det tar emot att skriva det, men under vissa smärtvågor kan jag inte hålla tillbaka tårarna.

Har i alla fall fått i mig lite youghurt nu på kvällen vilket magen nog uppskattade. Ska krypa ner under täcket och hoppas på någon timmas sömn i alla fall. Godnatt!