totally alone in the dark

Vad händer med världen?
Terroristerna kommer närmre och närme. Skänker en tanke till alla drabbade i Norge! Fy vad hemskt det är med allt detta. Usch.


Men nu till mitt ilandsproblem (ego or what? Medkänslan fanns i.. fem minuter?). Det åskar här. Åskar, blixtrar och blinkar i lamporna. So what? Ja ungefär så brukar jag tänka. Men nu är jag ensam hemma. Pappa är borta för andra gången denna vecka och dricker saft (vad hände där?). Jag sitter med andra ord ensam i lägenheten och riskerar ett strömavbrott. Kill me!
Jag är så otroligt mörkrädd att det är barnsligt! Jag skojar inte med er, har hänt att jag gråtit likt ett barn under strömavbrott. Helt uppriktigt så brukar jag vilja krypa ner hos pappa och bli skyddad emot all ondska. Nej vadå, jag är snart nitton - är inte det normalt att tänka så i min ålder? You're kidding!


Ellenors pappa Per gav mig en hjärtattack lite tidigare dessutom. Mitt sällskap hade gått hem, klockan är då strax efter ett. Plötsligt så ringer det på dörren. Jag kilar ner i tron om att det är pappa. Kikar ut genom det frostade glaset men ser ingen siluett? Står och velar ett bra tag innan jag springer upp, plockar upp mobilen (ifall jag skulle vara tvungen att ringa farbror blå i panik) och smyger in i pappas rum för att spionera ut genom fönstret.

Ser då vem det är som frenetiskt vill komma in. Fyfan, jag skakade! Jag trodde på fullaste allvar att det var min tid att råka ut för en mördare, sådana man ser på deckare! Jag är inte det minsta ironisk i min text. Jag fick en smula dödsångest. Vad skyddar man sig med när någon slår in rutan och låser upp för sig själv? Vart gömmer man sig?


På tal om finbesök. Linn och Masiel kom över tidigare idag. Vi käkade tacos och ljög lite. Ellenor kilade förbi nedanför balkongen och blev inbjuden. Även en till tjej (vars namn jag glömt) kom förbi en sväng också. Lyssnade på hardcore-radion och åt sönderbrända popcorn. En helt okej kväll!

Imorgon, om jag överlever natten, så ska jag och Linn ta en vända ut i natten. Köping denna gång. Dom kör nostalgikväll här i stan och jag vet inte om jag är så sugen på att svettas med femtioplussare.. Haha!

Tidigare på dagen så åker jag och Ida för lite shopping. Eventuellt att nämnda dam förljer med oss ut på kvällen dessutom. Awesome!


Jag ska, på tal om min mörkerrädsla, avslöja lite mer. Jag har ju börjat så jag kan lika gärna skämma ut mig totalt. När jag är ensam hemma såhär. Oavsett om någon ska komma hem senare eller om jag ska vara ensam hela natten så tänder jag extra många lampor och håller mig vaken. Jag kan lägga mig i sängen (med hallampan tänd!) och kolla på teve. Jag kollar tills det gör ont i ögonen! Låter sänglampan vara tänd hela tiden och teven på. Jag provblundar och ser om jag somnar, om inte så är jag vaken en stund till. Tillslut är jag så trött att jag däckar.

Höjden av töntighet och jag är medveten om det själv, hur barnslig jag är. Men oavsett hur mycket jag intalar mig att det inte är någon som ska mörda mig eller att någon övernaturligt finns i min närhet så funkar det bara inte. Jag är l i v r ä d d !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback