love

Nämner inget om kvällen igår. Känns rätt värdelöst.
Magsjukt barn, respektlöshet och tusen andra bekymmer.
Slutade med att jag gav upp mina försök till att sova
(ovanför Dixie som kastade upp maginnehåll och spred en
ljuv doft i hela rummet) och delade en taxi med bror min.

Det finns saker man inte kan få ogjorda, minnen som inte går
att radera och problem som är en övermäktig. Vi kan bara försöka
få vardagen att gå ihop, hoppas på det bästa.

En pojke sa till mig en gång "hoppet är det sista som lämnar männsikan".