you are my babygirl and i never let you go

Har dragit mig hela dagen för att jag inte riktigt orkar göra det jag borde.
Och istället för att skriva om knark så städar jag ur min garderob? Öhm..

Fast när jag gjorde det så hittade jag dessa;


Ska tillägga att det är precis lika mycket text på baksidorna.

KÄRLEKSBREV!
Eller ja, kärlek och kärlek. Psykopatkärlek skulle nog vara ett mer passande ord.

Ni som hängt med ett bra tag vet nog vem det var som fick mig att sväva på rosa små moln för att sedan ramla stenhårt i betonggolvet. Men hey, som jag skrev då - Varför inte kasta sig utför och se vart det tar en? Jag hade roligt så länge det vara, strunt i resten.

När jag läser breven och ser på allt han målade åt mig så inser jag mer och mer hur pass skadad han var. Stackars kille. Det är svårt att sätta ord på honom, speciellt till er läsare som inte har en aning om vem eller hur han var. Det är verkligen ingen 'hämnd' att säga att han bär på sjuka drag utan det är ett faktum.
Åh, jag skulle kunna berätta och skriva om honom hur länge som helst men jag väljer att avstå.

Men jag kan erkänna att jag aldrig skulle vilja vara utan dessa månader. Han lärde mig så otroligt mycket om mig själv, livet, svartsjuka och kärlek. Han är en pojke man möter once in a life time om ens det.

Har för mig att det var i slutet av maj, början av juni som jag svävade mest. Forstätter on and off genom hela augusti och october. År 2010 alltså ..

Jisses.. dags att städa vidare. Höhö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback