moments like this don't last forever

Åh, detta var en mycket bra dag!

Trots att mamma kom och ringde på dörren redan halv tio. Hon hade med sig gofrukost som vi tuggade i oss medan vi talade om allt möjligt. For sedan för att hämta upp Kents mamma som vi skulle hjälpa handla. Tillslut var jag så trött att mamma fick skjutsa hem mig och jag slocknade innan huvudet nuddat kudden. Händer aldrig!

Nu på kvällen har jag varit och myst med hästarna en sväng innan det blev one-piece i soffan. Helmys!

Har förmodligen blivit med hund dessutom. SÅ ROLIGT! Syster har tillslut kommit till den punkten att hon insett att Kiwi verkligen inte trivs och inte kan bo kvar så jag erbjöd mig att ta henne. Hunden behöver massvis av kärlek och uppmärksamhet samt lite (mycket, haha) lydnasträning för att komma tillbaka till en harmonisk livsstil. Så som det är nu är ohållbart. Ska försöka få ur henne hatet emot andra hundar också. Men det ska nog gå bra. Man får lösa ett problem i taget. Tror mycket kommer hjälpa bara hon får komma till någon som har tillräckligt med tid åt henne. När tryggheten finns så tror jag resten faller på plats allt eftersom. Men det är ju upp till bevis.
Efter Turkiet så kommer syster bo med mig någon vecka så det blir en fin övergång. Jag är så spänd och förväntansfull!

KIWI


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback