love

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Det har varit en bra dag samtidigt som det inte har vart det.

Började med tidigt jobb, redan kvart i sju var jag sysselsatt. Trots att det var en lugn dag så var jag helt slut när jag kom hem. Jag har fått arbetat psykiskt i stort sett hela dagen, hindrat mig själv att välla ut upprörda känslor över brukare. Min hjärna är inte van att arbeta och absolut inte under längre perioder - haha!

 

Tarja kom förbi när jag slutade sedan och vi for ut till stallet. Tog en riktigt skön ridtur rakt ut i djungeln. Där slipper man tänka och aktivera hjärnan utan det är bara att rida dit näsan pekar. Vi har bokat en ridlektion men inte för Magnus. Blev någon annan men vi ska nog bli svettiga i alla fall! Tio på torsdag så ska vi befinna oss i Köping. Spännande! Vet inte när jag red en annan häst förutom Calle senast. Jag vet inte ens när jag reda ordentligt på en bana! Herregud. Hur ska det sluta?

 

For ut till mamma med Kiwi då hon lyckats skada sig i stallet. Klon på 'tummen' har lyckats fläka sig och sitter på halvt men tillräckligt hårt för att inte få bort. Pulpan är spräckt och det rann blod! Kent och jag försökte klippa bort klon men hon skriker ju bara man visar klotången. Det gick verkligen inte så förhoppningsvis så gör hon sig av med skadan bäst själv.

 

Emot kvällen så sjönk mina känslor, ångesten kom krypandes och jag blev riktigt rädd för mig själv när jag körde hemåt. Tanken på att köra rakt ut i ingenstans i en hög fart var lockande. Det skulle bli så skönt att få släppa allting och rent av göra mos av både bil och mig. Var tvungen att stanna och andas för att samla tankarna och våga köra vidare. Det blev en lång promenad med hunden tillsammans med ett gäng cancerpinnar när jag kom hem för att få rätsida på alla känslor.

Jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på min ångest, mina tankar eller mina känslor. Jag vet varken in eller ut just nu och jag vill ligga i ett mörkt rum och bara andas några dagar. Ungefär den känslan har jag. Usch!