jag är apan som liknar dig

Igår for jag hem till mami och umgicks med henne. Kent skulle på herrklubben och då passade vi på att få lite tid tillsammans. Blev en öl, eller två, eller flera. Haha. När vi slutligen kollade på klockan så var den halv fem redan! Vem gjorde så att tiden rusade iväg sådär? Inte kul..
 
Tant T kom och hämtade upp mig strax efter nio och vi for ut till stallet. Hon tvingade mig upp på hästryggen idag vilket var så jäkla skönt efteråt. Jag kände mest för att sitta på en stol och leta efter fläckar på tapeten - typ. Men med lite peppning så satt vi på varsin frukt (för hästar finns inte, det är sant - det står på facebook!) och tog oss ut i skogen. Det snöade lodrätt, det var inte roligt för öronen.
Shalinka är mitt uppe i en monsterbrunst och tycker Calle ska sätta på henne i tid och otid. När vi kommit en bit på ridturen så vände hon upp framför Calle och började backa emot honom varpå han kastar sig bakåt och backar bort från henne. Han ville INTE. Det är lite roligt att göra narr över att han är kullös. Hehe!
 
För tillfället så sitter jag och väntar på klockan. Hen som snabbspolade igår kan gärna få göra det nu med, tack!
Ska iväg till Jossan och Johan för deras inflyttningsfest, plus att Josefin fyllt tjugo! All in dubbelt upp med andra ord.. Visar sig om jag gör om samma tabbe som sist jag var på Källarn. Haha, guud!
 
Bjuder på en oerhört smickrande bild!
 

in your company

Fina Calle var teaterhäst nu i helgen under julmarknaden. Minns ni att han var med i sommras?
Denna gång skulle han i alla fall bli såld utav en girig hästhandlare.
 
Jag och T satt uppe på ridskolan under förmiddagen då dom hade loppis. Lite skit lyckades vi bli av med i alla fall! Runt halv ett så skjutsade jag mitt hjärta till stationen för att sedan åka ut till stallet och göra iordning Calle för staden.
Han är ju töntig vår häst, under sommaren gick han den vägen varje dag under två veckors tid - man tycker att han borde ha lärt sig vid det här laget. Jomenvisst, denna gång var det ju SNÖ och han ville krypa ur skinnet och försvinna. Det for förbi en röd bil och han kastade sig ut på åkern, dörrarna vid Vilstahallen öppnade sig och han kastade sig rakt ut i vägen. Säker häst? Haha, herregud så han är!
Så stod han och jag på torget för att invänta Tarja som skulle komma med en påse hö när hon stått färdigt på ridskolan. Jag hade god lust att ge bort kräket. Så han höll på! Vet inte hur många varv han snurrade eller hur många gånger han föltuggade, folk måste ha trott att han hade Rabies eller något liknande.
Lika illa var det när Tarja kom även om han hade lugnat sig en smula då. Det som var så häftigt var att när teatermänniskorna kom igång och börja skrika så stannade han helt upp och var superlugn samt åt sig jävla hö. Det var som att trycka på en av-knapp och han visste att nu jobbade han vilket innebär att stå stilla. Han tänkte inte ens tanken på bus när vi lämnade över honom till gubbarna. Att det ska krävas något sådant för att han ska uppföra sig normalt..
 
Det är inte bara Calle som varit duktig. Jag och Tant T julpyntade stallet idag! Vi hämtade granris på en pulka och lyckades tråckla upp det i stallet tillsammans med glitter och julkulor. Blir otroligt mysigt på en gång man får upp det. Nu inväntar vi bara julen så vi får gå upp i ottan, frysa rumporna av oss bara för att dricka julmust och dela ut förbannade julklappar.
 
 

idag landar vi där palmerna bor

Nu är helgen över tänkte jag säga, min vecka har blivit helt kaos i och med att vi for på kryssningen i söndags. Så det känns inte som att det är torsdag redan.
Kanske ska börja med att berätta om kryssningen?
 
Just i söndags så tyckte SL att dom borde röra till i grytan och ändrade busstider, bytte bussar emot igångsatt pendel och så vidare. Förvirrande värre. Jag och J fick skyndaskynda till bussen för att, efter att vi läst på tavlan, inse att bussen inte går till Östertälje utan bara till centrum. Väl i centrum skulle vi ta pendeln (som samma dag sattes i bruk efter reperationer) men det visade sig inte gå några tåg på grund av signalfel överallt.
Trafikvärdarna antog att det skulle komma en ersättningsbuss.. sen! Vi stod och väntade bra länge innan vi beslutade oss för att ta en taxi. Sprang dit och när vi nästan var framme så kom bussjäveln, bara springa tillbaka. Fick ett oroligt samtal när vi satt på bussen om att tåget till Stockholm stod inne på perrongen. Måste jag säga att vi sprang som om vi hade senap i anus? Trots alla odds så hann vi med pendeln.
 
Väl på båten så kastade vi oss in i dimman ganska snabbt. Sabaton levererade två rejält grymma spelningar och hela båten var full av goa människor. Jag fick av vår granne lära mig hur man gör en Nävergök. Riktigt varför man kallar det en nävergök vet jag inte men spriten (gärna Minttu) hälls i en kupad handflata som man sedan drar in i näsan. Kan säga att det bränns rätt fint ett tag men när det lagt sig så kan man tamefan andas genom näsborren!
 
Under natten lyckades jag, J och någon totalt random hamna i Sabatons sviter. Finns det inga vakter så passar man väl på? Supertrevliga!
 
Pojkarna i min hytt var ganska kassa. En somnade relativt tidigt, runt fem, en däckade halvnaken på toaletten och J sprang runt naken i hytten. Jag däremot klarade mig galant förbi pinsamheter och diverse annat. Skills.
 

watch me lose my mind

Tant T's skitbil (Volvo - behöver jag säga mer?) körde fast på parkeringen här utanför mig vilket innebar att en grinig tantalutta stod utanför min dörr imorse och svor. Jag fick inte ens dricka kaffe eller borsta tänderna innan jag skulle ut och putta loss bilen. Jävla skit alltså!
 
Vi tog frukost i stallet tillsammans med hästarna innan vi rustade oss för en ridtur. Mina tår förfrös och Calle fick en hjärtattack i skogen när han såg att dom sågat ner en massa granar längs vägen. Hur kan han vara så töntig?
Blev bara en kort vända i skogen och sedan stapplade vi hemåt, fulla i snö.
 
Passade på att inhandla nytt foder idag dessutom, i god tid! Sen när hände det liksom? Vi överträffar oss hela tiden. Kanske för att vi inte har så höga förhoppningar på oss själva? Eh-he-he.
 
Just för tillfället så sitter jag med Sabaton på högsta volym i hörlurarna och taggar som tusan till deras kryssning på söndag. Jag har inte så många bra minnen ifrån kryssningar, om ens några minnen alls vill säga. Brukar bli ett par procent för mycket i min kropp när jag beger mig ut på sådana äventyr. Sista kryssningen som var en utav 100%partys kryssningar så hittade jag inte ens tillbaka till hytten, tur att jag hade fina vänner som skrev stort på min arm till nästa kväll. Haha, ja herregud alltså!
 
 
 

we shouldn't look back and regret

En gammal bild på facebook fick mig att leta tillbaka i mitt bloggarkiv. Hamnade på November -10 och många minnen dök upp. Det var en hemsk period i mitt liv där det mesta bestod utav dalar.
Jag gick i trean på gymnasiet och var så skoltrött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, var nog inte många som verkligen förstod vilken ångest jag hade över just skolan vid det tillfället. Halkade efter i nästan alla ämnen, fick välja bort en del för att kunna kämpa på med viktigare saker. Drog på mig ett par IGn och det är väl inte hela världen, men för mig som alltid haft så höga krav på mig själv var det ett stort misslyckade. Och att inte tala om ett misslyckande för mina föräldrar. Dröjde länge innan jag vågade visa mina betygspapper för dom!
 
Alkohol var en stor del av min vardag, allt för ofta var jag ute tre gånger i veckan och många gånger hamnade jag i Örebro. Visst hade jag det jävligt roligt och träffade på så otroligt fina människor på vägen, men är det värt det egentligen? Baksmälla, bakfylleångest, minnesluckor och pinsamheter. Jag önskar att jag hade lärt känna mr. Måtta, men jag var trots allt en ganska nybliven artonåring.
 
Under min festperiod så skadade jag mig själv mycket, aldrig fysiskt men otroligt mycket psykiskt. Jag tänker inte gå in så mycket närmre på det då vi återkommer till att jag inte vill prata känslor - i alla fall inte sådana känslor. Idag när jag ser tillbaka på mig själv så ångrar jag mycket av det jag gjorde, jag skäms över min själv.
 
Dock så lärde jag känna en mycket underbar människa under denna tid, en människa som lärde mig så otroligt mycket om mig själv utan att vare sig han eller jag visste om det. Jag tror idag att det finns sådana människor som kommer in i ens liv, om än bara för en kort period, för att hjälpa en att bryta tankebanor och få en på fötter igen. Vi hade en grym kontakt i max tre månader och bara över en dag, i princip, så dog den ut.
 
Jag vill inte ha någonting ogjort, då skulle jag aldrig vara den jag är idag men samtidigt så kan jag undra vart jag hade hamnat om jag aldrig fått tagit mig igenom alla dessa saker. Vart hade jag hamnat om jag pratat och sökt stöttning? Det är frågor jag aldrig kommer få svar på, frågor jag aldrig vill ha svar på.
Never regret anything that made you smile .
 

don't leave me alone

Gud va dåligt jag bloggar. Det är skamligt! Usch.
 
Fast något direkt spännande har väl inte hänt. Jag och tant T kämpar på med hästarna, Calle har börjat komma i riktigt fin form nu och har inte alls samma gravidmage. Han känns fin i ridningen och det är nog dags för T att starta honom i en dressyrtävling igen. Spännande indeed!
Snön har ju kommit ordentligt nu så hästarna går inne på nätterna och är sedan placerade i hagen utanför stallet. Detta innebär att energin kommer räcka till lite mer bus och speciellt under ridturerna, kan bli intressant att se vad C tar sig till, nu när han har muskler och allt. Haha!
 
Jag och mr J köpte ett soffbord här om dagen, kastade bort alla kartonger (eller ja, flyttade problemet till förrådet..) och inhandlade öl och vinglas. Allt detta invigde vi med en fest igår. Runt femton pers tryckte sig in i denna lilla lägenhet och skulle få plats i soffan. Men det var mysigt, varmt och mysigt! Bra musik i högtalarna, bra humör och bra sällskap.
 
Jag trodde jag skulle må sämre idag än vad jag faktiskt gjort. Brukar alltid lova mig själv att hålla mig till en alkoholsort, men det slutar allt för ofta med att jag dricker allt ändå. Men jag vaknade och mådde bra faktiskt. Och efter att vi somnat på soffan någon timma så mådde jag prima. Ibland har man tur.
Vi har nyss kommit hem efter att klämt en bakispizza, skönt att ha en av de bästa pizzeriorna bara någon minut härifrån. Passade på att inhandla lite ost och kex så ikväll blire soffhäng á la deluxe.
 
Imorgon styr jag härifrån och lämnar mannen med att lära sig att tvätta. Kan bli spännande att se hur det slutar. He-he-he.