love

Jag vet inte om ni hann se mitt upprörda inlägg här om dagen.. Eller natten kanske jag ska säga. Det var nog en överdrift, kanske. Vi låter det passera, som alla andra gånger. Blir lättast så, för stunden i alla fall!

 

Utgång i fredags som sagt. Jag åkte över till Sofia där hennes pv och Fällman höll hus. Det grillades och pratades, mycket trevligt. Lite senare så kom Sofias bror över och vi tiggde skjuts av honom. Dock bara jag och Fällman. Stack över till Masiel men när vi kom så skulle dom dra, sicka tråkmånsar. Så vi stannade kvar på samma våningsplan men gick in i en annan dörr. Satt någon timma där innan vi haffade en taxi och stack till Vinbäcken.

Tiden där var helt okej. Blev anklagad för att ha snott pengar av en pojke, blev bjuden på shot, vaskade shoten i ren klumpighet, fick nya shots och dansade så jag blev svettig. Hade ett 'make up talk' med pojken som anklagade mig, sa hejdå till vänner och tog Fällman under armen och gick hem. Glömde dricka vatten hemma och somnade upprörd och med tårar i ögonen.

 

Pappa kommer sedan in halv åtta på morgonen och skriker på mig. Jag flyger upp och drar på mig jobbtröjan för att sedan sticka. Jag började ju halv åtta! Antar att jag fortfarande var en smula påverkad för jag fick med mig nycklar, matlåda och allting utan att jag minns hur.. Ehm..

Värsta dagen EVER! Det var mycket länge sedan jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jag ville stoppa fingrarna i halsen och krypa ner i ett hål och gömma mig i mörkret. Livet blev lite lättare efter matlåda och tabletter ifrån sjukis. Aldrig mer säger jag bara. Jag ska ALDRIG spåra en kväll när jag vet att jag ska upp och jobba på morgonen - det får vara party of a life time, jag bryr mig inte! Haha.

 

Det händer inte så mycket i mitt liv just nu mer än jobb och en allt för stor alkoholkonsumtion, så jag har inte så mycket annat att skriva om. Jag skulle kunna skriva om hur mina känslor är upp och ner, hur tankarna maler i huvudet om jag gjorde rätt eller inte. Hur fucking jäkla mycket jag vill tillbaka och dela mitt liv med dig. Jag skulle kunna skriva om hur hårt jag gjorde bort mig och hur mycket jag ångrar mig.. Jag skulle kunna skriva hur rätt det känns på samma gång. Meeen, det vill vi ju inte. Åtminstone så är jag inte den som blottar mina känslor och innersta tankar. Jag har lärt mig den hårda vägen att sådana tankar och förtroende till människor är till för att utnyttjas, göra till något smutsigt och äckligt..