love

Det där med psykisk smärta och obehag har aldrig varit något för mig. Det är alltid skönare att trycka bort tankarna och känslorna i ett annat tomrum uppe i hjärnan. Varför bearbeta sådant nu när man kan göra sen? Eller.. aldrig!

 

På tåget hem igår fick jag ett chockbesked, något som jag fortfarande inte förstår eller vill förstå. Att flytta undan tankarna är något jag ständigt gör och jag blir nästan irriterad när jag ser folks uppdateringar på Facebook. Det som inte står på FB är inte sant, right? Varför måste folk se till att det blir sant genom att skriva?

 

Har funderat lite på det där också, varför går man in på en avlidens FB och skriver hjärta, fina rader eller vad som - egentligen? Personen i fråga kommer faktiskt aldrig läsa, om det nu inte finns en parallel värld och dom är med oss. Är det för ens egna självkänsla, att man inte egentligen var så nära vän men vill bättra sig - nu? Jag tror på sistnämna; man vill visa för alla andra att "kolla vad jag sörjer, vi är vänner på FACEBOOK!!"

 

Jag är lite bitter på mänskligheten just nu och det får man vara, faktiskt.