love

Jag har faktiskt lite ont varstans i kroppen. Främst ljumskarna och när jag anstränger skuldrorna. Hästjävlar..

I söndags så blev jag upphämtad utav Tant T med flera och vi for upp till hästarna som stått på ett annat sommarbete. Vi packade ihop alla saker och gjorde iordning djuren innan vi begav oss nedför hela backen. Både jag och Calle tyckte det var lite träligt och jobbigt, då gick det bara nedför. Hur fan måste det ha varit för honom och T att rida UPPFÖR? Det är egentligen en enda stor backe mer eller mindre. Skills.

 

Vi är glada över att vi ha så coola hästar att vi faktiskt kan utföra dessa missions utan direkt krångel. Från punkt A till B så är det i alla fall en mil och tar cirkus två timmar att rida - genom stan. Nu är vi inte direkt inne i stan (även om vi brukar fjönsa där med emellanåt) men över stora broar och alla medtrafikanter. Calle som är livrädd för vatten och inte ens kan gå i närheten av minsta vattenpöl kliver rakt över Västerbron och tittar sig nyfiket omkring. Antingen är han bara fånig i andra fall eller så smälter hans hjärna i dessa extrema fall. Haha.

 

Hästarna blev utsläppta i rasthagen utanför stallet den natten då jag och Tarja var överrens om att dom kunde äta lite där. Indirekt så var vi så jävla slut att vi inte orkade fixa iordning och flytta hästarna till sommarhagen. Haha.

 

Men igår så var vi duktiga! Medan Tarja rensade ogräs utanför stalldörren så ströade jag upp boxarna samt skrubbade väggarna. Det syns nu att dom är delvis vita, ett tag.. Hästarna fick gå in och sova en stund under tiden som vi såg över staket och fyllde vatten. Stela som pinnar var hästarna men trots sin tuffa ritt igår så for dom iväg relativt glatt när vi släppte dom. Calle fick till några skutt och pip innan insikten om att det var lite jobbigt kom fram och det fokuserades på ätandet.

 

Så, nu är vi tillbaka på hemmaplan och vi har ingen aning om hur man gör någonting. Vi båda har nog ganska mycket influenser av Autism..