love

Ni vet känslan man kan få redan innan det händer. Jag har aldrig riktigt trott på
den och gör det fortfarande inte. Men idag, redan innan pappa svarade i telefonen
så var det som att alltig tystnade. Jag hörde varje ord han sa trots tvens skrålande.
"Är det dagar eller månader, vet ni det?"
Och det slog mig då hur lite tid jag egentligen spenderat med honom.
Ska det krävas något så brutalt innan man inser hur mycket tid man spillt bort bara för
att man inte orkar? Ända sedan Anna gick bort har det varit en resa upp och ner.
Farfar, dagarna kommer gå för snabbt.