love

Helg, yra och så mycket mer. Vad som egentligen är värt eller inte värt att berätta om vågar jag faktiskt inte svara på. Min hjärna var kaos redan innan och nu är det väl snäppet värre. Vill jag tro i alla fall. Det är lätt att lura hjärnan och hamna i någonting som faktiskt inte är.

 

Hur som helst, det var Köpingsyran i helgen. Folk återvänder hem och slår klackarna i taket. Jag for över till min bror och hans tjej för att grilla och sippra lite vin. Var helmysigt! Lite senare på kvällen så kom efterlängtade Sabina över, henne har jag inte sett sedan gymnasiet! Vi var ju skolkhomies och gjorde det mesta man inte skulle göra. Haha. Masken dök upp ett tag också och vi kilade ner på stan. Jag smet in på Bishops som har rek på 23 år. Yolo eller hur nu dagens småfolk nu säger. Resten av kvällen låter jag vara oskrivet.

 

Jag och tant T beslöt oss för att knäppa några öl på lördagen, lite sådär spontant. Det är oftast dessa kvällar som blir bäst. Vi hade ingen aning om vart vi egentligen skulle så vi beslöt oss för att leta reda på en 50-fest. Gick runt och kikade på alla de platser där man kunde tänka sig att dom höll till. Ingenstans! Vi hörde att det lät på Ågården - abbonerat. Thaihouse - abbonerat (sen när abbonerar man en thairestaurang?). Stadskällaren - STÄNGD! Så då beslöt vi oss för att kika vid bowlingen (som vi tänkte nästan först..) och där fanns ju alla görsköna människor, givetvis. Så stängning och någon random efterfest. Whiskey smakar tamefan inte ens gott när man är full! Raggla hem runt fyrasnåret och sov som ett litet barn.

 

Mitt fina psykoknä har börjat spöka. Antar att det är tacken efter två dagar med klackar och oförskämt mycket promenerande. Schlatterknä sa dom, kommer gå bort när du blir äldre sa dom. Fuck läkarvården. Jag ska åka dit och kräva att dom amputerar knähelvetet! Puss

 

 

Skapligt trött på vädret, skolan, livet, sömnen och min mage! Allt är fel, till och med strumporna jag har på mig sitter galet och gör mig förbannad.. Dags för lite semester på Alaska kanske?

 

Är superstressad över det mesta vilket innebär att jag hamnar i en sömnlös period och det gör knappast saken bättre. Är nog dessutom gravid då jag mår illa mest hela tiden. Nej, sånna hemskheter får man inte skoja om. Barn, förbannade unghelveten. Ska man ha sådana för?

 

Borde egentligen sitta och nöta lite instuderingsfrågor till imorgon men jag är trött, bitter och som sagt illamående. Ska nog ta och dra av mig dom fucking jävla strumporna och krypa ner i sängen för att stirra upp i taket några timmar. Sedan är det dags för skola, förbannade äckelskola. Usch!

 

Dagens roliga (och faktiskt obehagliga) var att jag fick ett samtal ifrån ett konstigt nummer. Svarar aldrig på sådant men lyssnar gärna av om det går till svararen. Det gjorde det idag och jag fick en smärre chock när jag lyssnade. Var en äldre man som gav mig en utskällning och avslutade samtalet med 'din jävla nöt!'. Trodde först att någon skojade men Tarja var ivrig med att vilja ringa upp så det gjorde hon. Gubben var gravallvarlig och förbannad. Fattade inte ett jota och han hade minsann inte ringt till en tjugoåring utan det var ju Tarja som ringt honom?! Haha. Efter lite gnabb så gav han upp och skulle gå med sin grogg och fiska..

 

 

 

Är så jäkla deppig just nu. Livet känns hårt och en aning värdelöst. Vad är det jag håller på med egentligen? Någon som har lust att säga åt mig precis hur jag ska göra? Eller säg åt mig hur jag inte ska göra, för jag gör precis tvärtom i alla fall! Känner mig som en trotsig tonåring och jag tror att det stämmer rätt bra ändå.

När jag egentlige skulle ha gjort tvärtom, blivit förbannad på mina föräldrar och skapat kaos så var jag uppslukad av helt andra saker. Jag var en fin flicka på tok för länge och det tar ut sin rätt nu.. Vill jag tro i alla fall.

 

Deppig var ordet för kvällen. Fick precis reda på min tenta och jag hatar den förbannade bokstaven U. Den förstör hela min tillvaro och vänder upp och ner på det mesta! Sluta se ut som en glad jävla mun din förbannade skitbokstav!

Jag får lära mig den hårda vägen att inte skjuta upp saker. MÅSTE göra NU. Varför ska det vara så förbannat svårt att bara sätta sig och läsa några sidor varje dag? Nej, istället så gör man sen och när väl sen kommer så har man sjuttioåttatusen sidor att läsa och få in i min förbannat trögfattade hjärna. Fyfan!

 

Jag ska se till att köpa mig en ordentlig almenacka (som föresten min förfader i tiden uppfann och utgav - SUG PÅ DEN IDIOTER!) och se till att jag planerar in att plugga si och så mycket varje dag. Jag behöver det. Tror jag borde uppsöka en läkare som säger åt mig att jag är precis likadan som mina ADHD syskon. Något fel i hjärnan har jag tamefan! Ska börja röka hasch så jag kanske fattar något..

 

Nu låter jag riktigt bitter och detta inlägg blev ganska barnförbjudet men jag orkar inte lääängre. Vill lägga mig på golvet i fosterställning och humma som ett psykfall! Fast innan jag kan göra det så kanske det vore bra att skriva klart en seminarieuppgift? Ehehe, fuck you!

 

 

Det är lite svag uppdatering här inne men det beror på att inget direkt spännande faktiskt händer. Det enda min vardag består utav är skola, kaffe, stall, kaffe, plugg, stall osv. Ni förstår att det inte blir så himla mycket att skriva om. Jag skulle ju kunna skriva om tankar och funderingar - men jag vill inte att ni ska få min idioti svart på vitt. Haha!

Man väljer ju hur folk ska uppfatta en, ellerhur?

 

Men jag kan nämna att vi släppte hästarna i skogshagen här i veckan. Tant T sa att vi var tvugna att be bönderna köra fram mer hö och jag tyckte att det kunde gå lika bra att släppa dom. Impulsiva? Vi? Nejdå!

Alex som förmodligen aldrig gått i en liknande hage hade lite problem till en början men börjar nu röra sig lite mer obehindrat över sten och stock. Man märker hur jäkla säker Calle är på foten när dom två går bredvid varandra. C bara forcerar, oavsett om det är ett gäng stenar eller ligger pinnar överallt. Det är vissa gånger som man står och håller för ögonen när han drar en repa i skogshagen, men han är ju överrörlig och kan säkerligen slå knut på sig själv om han bara vill..

 

Haha, på tal om ingenting så tävlade jag och tjockishästen i fredags. Jag kan ge en hel uppdatering om detta senare då det finns några 'guldklimpar' i hela förloppet. Kan meddela att Calle är en fegis och stannade på i stort sett alla hinder för att titta, alla utom dom två där det VAR läskigt (högtalare, dommarbås, hindermaterial osv). På sista hindret red jag an tre gånger varav jag fattade galopp sista gången. En av funktionärerna hade börjat smacka när han vägrat ett par gånger och på sista hindret var han skapligt förvirrad så han kastade sig åt sidan och jag flög i backen. Vi smackar sällan på våra hästar, och speciellt inte ifrån backen när någon annan rider. C som är himla känslig för nya saker fick ju tuppjuck. Nej, det fanns mycket som inte var bra uppe på ridskolan denna tävling. Kanske dags för dom att besöka större tävlingsplatser för att se hur det egentligen ska gå till?

Mest irriterad är jag över funktionärerna. Hade inte sagt något om det var en liten rackare på en ridskolehäst som dom känner igen. Men en privatryttare på en märkbart stressad häst? Ehm..

 

Det kanske är dags att damma fram kameran och få utlopp för den lilla kreativiteten jag besitter..

 

Känslorna är ett enda stort virrvarr inuti mig och jag vet inte bakom vilka stenar jag ska stoppa ner allting. För i slutänden är det så jag alltid gör, tränger bort allting och går vidare som om ingenting har hänt.

Sedan har jag funderat mycket på det där att kunna öppna upp sig. Jag har fått höra under dessa dagar hur dålig jag är på att öppna mig och prata om saker. Vill jag prata om saker så gör jag väl det? Visst är det bra att prata men bara för att vissa gör det behöver det väl inte appliceras på alla? Fungerar det bra för dom så grattis, men varför ska jag tryckas ner i samma form?

Jag öppnar upp mig tillräckligt mycket som jag är bekväm med och det är när jag vill det. Problem?

 

För att sluta spinna vidare på det där så har jag avklarat min första salstenta. Mycket spännande! Nu har det börjat en ny kurs, psykologi. Inte direkt min starka sida, är inte så intresserad egentligen. Det är intressant men såååå tråkigt! Vi får se om jag ändrar åsikt längre in på kursen.

 

Har lagat mitt däck idag, så nu har jag faktiskt fyra sommardäck på min pärla. Så nu är det bara ombesiktningen kvar sedan får vi rulla i alla fall ett år till. Skönt!

 

Otur i spel, tur i kärlek. Otur i kärlek, tur i spel. Kan man ha otur i båda eller har jag bara inte köpt rätt trisslott ännu?

 

Jag vill gräva ner mig under ett berg, min bästa vän ska vara skalbaggen och kärleken ska vara spindeln under stenen bredvid. Jag går sönder, slår knut på mig själv och hjärnan är ett enda stort fucking kaos. Jag har inte tid med att vara mer förvirrad än vanligt - bara den vanliga sinnesförvirringen är tillräcklig!

Det gör ont i hela kroppen och allt är ett enda stort mörker.

 

Jag är trött mest hela tiden, utmattad utav allt. Jag är tom på känslor, känner ingenting. Ingenting förutom smärta, allt eftersom lögnerna kommer fram i ljuset dör en liten bit utav mig själv. Jag orkar inte höra mera, jag vill inte veta mer. Det räcker nu. Det räcker med allt.

 

Som person är jag slut, finns knappt inget mer att trampa på. Trots detta så fortsätter stampandet och gnuggandet utav resterna. Jag har mig skylla i och med att jag faktiskt tog emot allting under så pass lång tid..

 

Nu när man ligger på botten så är den enda vägen upp, ellerhur? Jag ska visa mig vara den självständiga och starka tjejen som jag egentligen är. Och med hjälp av mina underbara vänner så klarar jag detta.

 

 

Jag har inte försvunnit i en eldsvåda eller liknande, ni kan pusta ut!

 

Gårdagen spenderade jag lite överallt. Lämnade över min fina lilla bil till Kent som ska fixa diverse fel, blev upphämtad av Daniela och vi for bland annat till köping en sväng och delade på en pizza. Helt okej alltså!

Hann med stallet på morgonen, den förbannade dörren uppe på höskullen hängde på sniskan och vilade på stalldörren. Lagom lätt och kul att få tillbaka den, tur vi har grymma bönder på gården!

 

Emot kvällen for jag över till Jennifer som planerat. Träffade min gamla fadder ifrån ridskolan. Hur länge sedan var inte det liksom? Vi satt och snacka hästar så folk blev tokiga på oss. Var lite rädd över att bli kastad ifrån balkongen där ett tag. Men det var kul.

Helt plötsligt när vi sitter på balkongen så åker det upp en pikét buss på gården och ur kastar sig en polis. Jag trodde han skulle slå pojken som stod och drack öl på trottoaren. Men istället så rusar han förbi och bort emot ingången. Jag blir paranoid (Saxinare som jag är..), rusar in och skriker att polisen kommer! Haha, festen dog ganska snabbt och pojken nedanför balkongen berättade att dom grep en längre ner på gatan.. Öhm. Vi drog till krogen efter det. Haha.

 

Tant T var underbar och släpade hem en aningens för full tonåring efter krogstängning. Jag låg på motorhuven och bad Jennifer ta kort. Dom kommer absolut inte visas här på bloggen, oavsett hur mycket tjat jag får ifrån T. Nämnda tant utnyttjade dessutom mig i mitt svaga tillstånd och hon tyckte jag och C skulle vara med och tävla den tionde. Det var en jävla bra idé där under småtimmarna, inte nu längre. Hehe.

 

Kikade på kontohistoriken imorse för att dubbelkolla att jag faktiskt mindes rätt - och det gjorde jag. Inte en krona draget. Jag hade en gratis krogrunda (förutom det förbannade inträdet) och då tyckte jag att det fanns en burk i min hand hela kvällen. Hehe, jag måste ha vart jävligt trevlig igår!