love

När jag blir sjuk så tror jag mig ligga på dödsbädden. Brukar säga att det är jag och männen. Det är SÅÅ synd om mig när jag bara är lite förkyld. Nu har jag passerat ljuset i tunneln och det var inte döden som väntade utan jag överlevde - denna gången också.

När jag var liten så var jag verkligen sällan sjuk men när jag väl blev sjuk så var det ordentligt! Sedan så har det vänt och istället för att bli jättesjuk så mesar jag på några dagar innan det vänder i tätare omgångar. Knepigt det där.

 

Helgen har varit lugn. I fredags så lastade jag in hunden efter några timmars jobb och styrde emot Köping. Mötte upp Kent och vi for till veterinären. Humle skulle in på återbesök och såret såg jättefint ut! Däremot så hade det spridit sig lite så han blev insatt på antibiotika och fortsatt shampoonering. Nu håller vi alla tummar och tår för att det ska hjälpa! Tur nog så verkar det inte klia eller göra ont längre så han slipper till och med tratten.

 

Efter så for jag över till Tälje och killen. Han var dock ute med jobbet och käka så jag fick pimpla lite vin i min ensamhet innan vi möttes upp på stan. Jag trotsade min förkylning och vi drog en lugnare krogrunda. Himla chill - tills jag vaknade. Halsen var ett enda stort slemrör och mina lungor var smärtande påsar.
Så resten av helgen spenderades i vågrätt läge och jag sov mest hela tiden. Skönt det också faktiskt.

 

Nu är jag hemma igen och chefen ringde här om dagen och frågade om jag ville in och jobba ca två veckor. Givetvis svarade jag! Så nu är jag på schema fram till och med sjätte april. Känns super att få hoppa in, om inte annat så i plånboken.

 

Nej, nu ska jag hoppa i säng och sova. Jobb imorgon. Börjar skönt nog med ett kort pass. Halv åtta till halv ett, perfekt! Hoppas på bra väder så man kan hinna med några timmar i stallet också.

 

 

Fint väder även idag. Vi får se vad helgen har att komma med, om det blir snö eller inte. Jag tror på inte. Eller jag hoppas på inte i alla fall.

Hur som helst så har förmiddagen spenderats i stallet. Calles dörr har länge varit knäpp och trasig och den är ju inte direkt lätt att förflytta. Varje gång vi hängt upp den igen så har den ramlat ner dagen efter. Idag så tröttnade jag och T så vi bestämde oss för att byta. Klykan på den gamla dörren var helt utsliten och säkerligen därför den ständigt ramlat ner.

Vi mätte (med hjälp av balsnören givetvis!) de två andra dörrarna vi har och jo, det skulle vara samma mått. Så vi bökar ner den gamla dörren och fram med en "ny". Några svordommar och lite jävlaranamma så fick vi upp dörren. Dom är ju inte lätta på en fläck och väger x antal hundra kilo, om det ens räcker.. Väl uppe så passar den ju inte alls!

Låsannordningen som sitter på väggen var på tok för långt ner och dörrens lås ska vila ovanpå. Skills.. Tarja började skruva bort den ifrån väggen och till min förvåning (hennes också fast hon inte vill erkänna det, hon tror hon är så duktig..) så släppte bultarna/skruvarna himla lätt med tanke på hur jävla länge dom suttit där. Vi skruvade upp den igen och mot vår förvåning igen så passade det klockrent! Hur stora är dom oddsen när vi kommer till mig och T? Haha.

Fast imorgon så har väl dörren ramlat ner, med vår tur.

Som ni ser så är det galler på denna dörr, det har vi inte på någon annan. Men med tanke på att C alltid brukar fastna med grimman i de utstickande grejerna på utsidan så lät vi gallret vara kvar. Han har också en tendens att hänga på dörren med halsen vilket kan vara en anledning till att den gamla gick sönder. Kan bli spännande att se hans reaktion när han får komma in ikväll!

 

Nej, nu ska jag käka och sedan dra vidare på jobb. Blev inringd idag och imorgon. Det är skönt att få jobba ibland!

 

Efter att det börjat värma på ordentligt både under dagarna och nätterna så beslöt jag och tant T oss för att ta en runda kring skogshagen för att se hur det stod till med staketet. Till våran förvåning så var det helt - överallt!! Varje år måste vi laga på minst ett ställe för att något djur ätit för många jästa äpplen och vinglat in i tråden. Det brukar ta oss i alla fall en halv dag att fixa så vi kan släppa hästarna - nu gick det på max en timma!

Så vi kastade ut odjuren i hagen och till deras lycka så fanns det gräs. Grönt gräs. I mängder. Dom hade knappt tid för bus och lek. Istället blev det gräsfrossa blandat med en himla massa kliande emot träden. Calle hade saknat dom himla mycket.

 

MEN! Varje år som vi släppt dom i den hagen så har vädret gjort ett bakslag. Var för något år sedan som det hade varit kanonväder hur länge som helst och den dagen vi fixade hagen så gassade solen. Lagom till att vi skulle flytta djuren så började det blåsa upp och bli kallt. En kvart senare, när vi släppt dom så blir det hagel/snö/regn-storm?! Det var bara att jaga runt på överpeppade hästar och kasta in dom i boxarna igen. Hur otippat?

Så har det alltid varit och nu när vi haft riktigt fint väder så kom varningen igår - det ska snöa i helgen. Japp, det är vårt fel att snön kommer..

 

Helg - igen. Känns inte som att det är annat än helg just nu.

 

Tänkte dela med mig utav mitt hjärtas lidande. Lilla Humepluttis!

I början av veckan så upptäckte jag en liten bula på hans huvud, något ingen sett tidgare. Jag provade att massera den och efter bara en liten stund så försvann den relativt mycket. Jag och Kent trodde att han säkert sprungit in i något (det skulle då inte förvåna oss..) och det var en liten blodansamling. Var ingenting mer med det då han varken ömma eller var påverkad i övrigt.

 

Så kommer jag över här om dagen och då har han ett riktigt fult sår på huvudet. Vi trodde att han hade kliat upp den lilla bula som var. Ytan var ojämn och riktigt ful. Luktade dock ingenting eller var varigt som ett "normalt" såg skulle vara. Det såg liksom inte ut som ett riktigt sår men vad skulle det annar kunna vara?

 

När jag kom förbi igår så fanns det inte en enda levande själ i huset och min första tanke var att nu är Humle död. Haha, vadå erfara det värsta direkt? Ringde mamma och fick veta att han vart inne på operation för huvudet.

När Kent och Humle kom hem så hade han den förfärliga tratten på sig och var ostadig på benen. Fick vila emot frysen för att orka stå upp. Lilla plutten!

 

Tydligen hade han börjat tappa hår och såret bara växte plus vätskade. Vi har tur som har veterinärkliniken hundra meter ifrån ytterdörren! Men en av veterinärerna var sjukskriven så dom blev skickade till Köping för drogning och sårklippning. Det visade sig vara Hot Spot även kallad våtexem/retriversjukan. En bakterie som tar sig in i småsår och oftast kring blöta partier så som ljumskar och kinder, oftast drabbas långhåriga raser och speciellt retrivrar. Ja, Humle passar ju självklart in på allt det där.. Haha!

Den finns i olika "sorter" varav Humle fått den lite mer aggressiva då såret växt så pass fort och stort. Vill det sig illa så kan det på bara fyra-sex timmar göra så att hela huvudet är skinnflått. Mysigt! Nu höll det sig tillbaka en aning vilket är skönt.

 

Tydligen är denna bakterie superenkel att bli resistent emot antibiotika så vetten ville inte sätta in det direkt. Istället fick han antiinflamatoriskt och ett speciellt schampoo att tvätta med. Tur att han är så snäll att han tillät oss att vara elaka och göra illa honom. Blir det ingen märkbar förbättring efter helgen så ska han tillbaka och få medicin i alla fall. Nu kan man ju hoppas att det inte blir ett fult ärr eller att han får detta flera gånger! Det är så synd om honom när han springer rakt in i saker med sin megafon runt huvudet plus att han blir nästan hysterisk emellanåt när det kliar.

 

Varnar för en ocensurerad bild. Detta är alltså hos veterinären - fyra dagar efter jag upptäckte bulan..