love

Jamen då var jag igång igen. Jag och mitt flyt alltså. Dock har ingenting kunnat förstöra den här dagen. Helt otroligt alltså.
Började sådär mysigt bra med att cykeln dog ännu mer idag. Den gick supertrögt och jag hann ett par meter innan kedjan gick av eller något ditåt. Hade inte riktigt mycket tid till att kolla efter. Tror tiden hade tickat på till fem-tio över och det var med andra ord max 12 minuter innan bussen skulle åka. Panik!
Jag fick ta Greger. Det gick på någon minut och jag behövde inte alls anstränga mig. Lovley.
Tränade med laget vi satt ihop till volleybollen om ungefärum en vecka. Vi var grymma förra veckan men idag.. ptja. Milt sagt så var vi kassa! Fick till och med straff på tio armhävningar. Men gick la bra ändå.
Vi slänger in en aulaskrivning på detta. Vi går igenom att debattera och citera i våra uppsatser. Småtråkigt sådär. Så det blev uppsats i aulan, gick käpprätt åt.. ehm.. ja. Värre är dock när jag ska lämna in mitt papper. Jag satt på näst sista raden, det vill säga nästan högst upp, och började gå nerför trapporna. När jag nästan är framme, alltså nästan längst fram, så vet jag inte vad jag gör. Trampar snett eller något så hela foten viker sig och jag far stupalös framåt. Dock kom jag inte lägre än att jag hamnade på knäna. Mitt onda knä.
Ni vet känslan då man bara vill skrika, lägga sig och rulla runt - så ont gjorde det. Men det var bara att bita ihop, resa sig och se glad ut trots att illamåendet sköljde över mig.

Nu lallar jag runt med en svullen fot och ett blått knä och tycker synd om mig.
Detta var inte min dag..