when we are fooling death

Jag blev abrupt kastad ur sängen imorse utav Kent. Han ringde och frågade om jag kunde svänga förbi och kolla om mammas bil stod utanför eller om hon hade åkt till jobbet. Just jobbet hade nämligen ringt Kent och frågat om han visste vart mamma höll hus då hon inte dykt upp ännu. Hon är alltid den som ringer och talar om när/om hon blir sen och liknande. Nu hade dom inte hört någonting.
När Kent provade att ringa hem var det ingen som svarade och givetvis målar man upp det värsta scenariot direkt.
 
Så jag kastade på mig mina fula (assnygga!!) mjukisar och mammas gamla röktröja för att åka hem till dom. Hennes bil stod inte där och då insåg jag att hon ligger mosad längs Kungsörsvägen under en långtradare!
Stannade vid grannarna som jag vet är morgonpigga och frågade om dom visste när hon hade åkt förbi - givetvis, hade jag förväntat mig något annat? Haha.
Tio i åtta hade hon backat ut och åkt vilket innebar att det hade tagit henne över en timma att åka en kvarts bilfärd. Arne lugnade mig dock med att säga att dom inte gått ut med någon olycka på radion i alla fall så hon kanske bara stannat för en korv på macken? (Skulle inte förvåna mig ska tilläggas).
 
Omkring fem minuter senare så ringer mammas jobb till mig och det var en livs levande mamma som var i andra änden! Hon hade varit lat (hon skyller på ryggvärk, men?) och tagit bilen direkt till deras friluftsdag utan att stanna vid skolan. Givetvis hade hennes elev då väntat på henne vid skolan vilket i princip aldrig har hänt förut och det blev upphovet till skolans efterlysning.
 
Jag var helt uppe i varv och stannade till hos Tant T för lite frukost och kaffe.

all weekend long

Känns som att jag ligger på latsidan när det kommer till bloggandet.. Fy!
 
I Fredags så for jag uppåt i landet och hamnade slutligen i Uppsala. Bad en bön tillsammans med många människor som avslutades med ett TACK och så fick man åka hem. Jag satte mr J i sätet bredvid mig och vi for bort emot Södertälje istället. Självklart hade det hela dragit ut på tiden så vi hamnade i Stockholm mitt under rusningstrafik och vägarbeten. Tror det tog dubbelt så lång tid att ta sig fram än jag räknat med. Jävla stockholmare!
 
I snabba drag så såg jag en riktigt otäck film i den största salongen beläget i Kungens Kurva, i fucking jävla 3D. Jag blundade nog mer än jag tittade måste jag erkänna. Hemsk upplevelse att få en zoombie en centimeter ifrån ansiktet.. Blev ett race på motorvägen hem. Jag och min skruttbil (som faktiskt är en sport!) kan hålla tempot med grabbarna. Jag är mest tacksam över att farbror blå inte stod längs vägen!
Blev stannad av polisen för första gången en natt, han undrade varför jag körde runt i en bil som är reggad i Arboga. Slapp dock blåsa och han önskade oss en trevlig natt. Vad menade han med det?
 
Pojkarna tog med på på Gokart så jag fick uppleva det för första gången. Jag kom bara sex sekunder efter han med snabbaste tiden. Det tycker jag ändå var helt okej för att aldrig ha suttit i en liknande maskin. Snurrade runt en gång med det var för att J's finska kusin Matti körde om mig i en kurva och triggade upp mitt vinnarsinne. Dumhuvud!
 
Lyckades även kasta sjuhundra fucking spänn i sjön genom att glömma lägga upp parkeringsbiljetten i fönsterrutan. Kul att komma ut på morgonen och mötas av en gul fladdrande bot under torkaren. Eller?
 

we can change the world

Kvällen har inneburit långa samtal och många tankar. Jag har kommit tillrätta med mycket och stillat lite utav min oro. Tänk vad mycket det kan göra att prata med varandra, vara ärliga och genuint be om ursäkt.
Jag ser fram emot fredagen och jag vet en som gör det dubbelt upp. Man klarar av mer än man tror.
 
Bjuder på två av favoriterna just nu; 
 
 
 

ett krig kan förgöra en man

Är jag en naiv och blåögd människa?
Jag vet med mig själv att en svaghet jag har är att alltid tro det bästa om människor, även om dom bevisat motsatsen. Jag vill förändra och uppfylla mina förhoppningar vilket många gånger ger mig ett slag i magen. Varför är det så? Med allt som jag har i bagaget, alla erfarenheter och upplevelser borde ha gjort att jag ändrat uppfattning. Kanske har det gjort att jag står starkare kvar vid min åsikt?
 
Det är många tankar som snurrar runt i huvudet för tillfället. Min bror har åter kommit ut till friheten, han är då en jävel med tur - varenda gång! Om man nu kan säga att han har tur med tanke på det liv har idag lever. Jag har sedan jag var mycket liten velat ändra på honom, rädda honom och det vill jag givetvis göra ännu idag men jag måste erkänna att jag känner mig äcklad av det han gör. Eller gör emot familjen rättare sagt. Jag har lika länge hittat på ursäkter på varför han handlar som han gör. Jag gör det än idag. Det är nog mest för att skydda mig själv, för att jag inte ska ta så illa vid mig av honom. Eller?
I hela mitt liv har jag varit stolt över att heta Saxin men nu på sistone så har jag vacklat.
 
Anledningen till att jag just nu känner mig så jävla blond och blåögd är att jag pratade med Tant T och pratade om en annan älskad människa som funnits i mitt liv länge. Han är inte heller fri, fast på ett annat plan. Jag har alltid stått fast vid att det inte finns något problem, jag har ju inte sett eller upplevt något hos honom! Ingen annan har det heller, sägs det. Men vad vet jag? Hur många är det inte så är jävligt bra på att dölja sådant att ingen märker innan det är försent?
Han sitter där av en anledning och ingen skickar en människa dit 'för säkerhets skull', det är för dyrt. Mina tankar är i uppror och jag känner mig riktigt sviken. Det är trots allt snart ett år sedan händelserna ägde rum och vi delade ett liv tillsammans efter detta utan ett ord. Jag trodde jag var värd att få veta. Sviken är nog ett bra ord att använda i detta sammanhang. Jag är känner mig otroligt sviken.
 
Jag har mycket att fundera på för tillfället och är nog lite passiv dessa dagar. Just sayin'.
Har kommit hem nu föresten. Blev kaos från alla håll så det kändes lämpligast att åka hem.

roadtrip to heaven

Jag lever, tro inget annat bara för att jag inte bloggat.
Jag befinner mig just nu på västkusten och mår prima ballerina! Det är här jag ska bo, leva och dö.. Ungefär.
 
I måndags morgon så började jag packa (för att packa någon dag innan eller förbereda sig finns inte på min världskarta) och strax efter tolv så gasade jag emot syster och kusten. Jag har på dessa dagar hjälpt syster att flytta in i hennes nya lägenhet - LOVE IT! Vi har varit på IKEA, beställt säng och en strövat omkring i Göteborg. Vi har kommit fram till att det går prima att skruva med en stekspade!
 
Idag skulle en hantverkare komma och fixa fönstret som har fått en vattenläcka och det visste jag om redan igår då han kom och kikade in. Jag frågade ungefär när och han svarade givetvis en tid som jag, två sekunder senare glömde bort. Någongång runt åtta var allt jag visste. Så jag gick upp sju men var på tok för trött för att gå upp då så jag pratade med mig själv och kom fram till att en hantverkare nog börjar jobba kvart över åtta och att han sa kvart över åtta till mig. Lycklig så somnade jag om och vaknar kvart i åtta av att det plingar på dörren. Jag öppnade i ett linne och trosor samt en stockad over-size tröja och där står mannen och flinar. Jävla hantverkare att komma i tid!
Så jag släpper in honom, fixar undan teven (som vi skulle gjort igår!) och springer sedan in på toaletten. Så nu är jag utkastad för resten av dagen. Just i skrivande stund så befinner jag mig på ett fik i Strömstad, ska snart ta mig till biblioteket där jag ska skriva ut några cv'n och sedan gasa bort emot Nordby Center. Vi får se hur det blir med jobbsök - om jag inte fegar ur och bara köper en tröja istället. Haha. Skulle vara typiskt mig!
 
I helgen så blir det kanske en båttur och lite havschill om det är bra väder. Jag och syster ska se till att ha en liten inflyttningsfest också. Hon är på god väg med sitt liv och det är värt att firas!
 
Bloggningen vet jag inte hur det kommer bli med. Har inget internetmottagning på telefonen i lägenheten så det tar mig x antal minuter att bara kolla lite facebook så jag får nöja mig med det. Känner ni för att vara sociala med mig så får ni ringa eller smsa!
 
PUSS!
 

keep on fighting

Ridlektion idag var det ja. Nervös som attans när vi kom till Köpings ridklubb men det lade sig ganska snabbt när man fått en en häst och plötsligt så satt vi uppe på ryggarna. Vi bestämde oss för att hoppa lite bara för att det är så jäkla kul!
Det gick kanonbra genom hela passet och det märks att man ändå inte tappat på mycket när man bara harvar runt i skogen. Jag och Tant T pratade om det efteråt - att vi rider faktiskt otroligt mycket och ordentligt när vi traskar rakt ut i djungeln bara det att man inte ser det på samma sätt. Skänkelvikning runt träden, backa runt stenar men också se till att ha tårna framåt för att inte dra med sig ett halvt träd.
 
Någon som dessutom kändes himla bra var att ridläraren, Stina, sa att jag var himla mjuk och följsam över hindren och det har jag enbart Calle att tacka. Skulle jag rida honom på ett icke följsamt sätt så skulle jag ligga mer på marken än sitta på ryggen.
Hästen jag blev tilldelad hade dessutom ett hörn i paddocken som hon a l l t i d skyggade/skenade vid och var barnsligt dum. Inte en enda gång tänkte hon ens tanken under detta pass och Stina blev mäkta 'förvånad' över att hon gick så bra med mig. DET kändes bra att höra! Efter att ha harvat runt på Calle i x antal år och sätta sig upp på en helt främmande häst och få det berömmet behövdes. Hon tyckte även att jag och Tarja hade himla bra sits och det inte fanns allt för många detaljer att klanka ner på.
 
Jobbigt var det dock. Svetten rann och förmodligen så kommer jag inte kunna gå imorgon. Ser det ut som jag blivit påsatt bakifrån så vet nu ju varför. HAHA! Jag hade ju snabbhål på ridbyxorna efter denna lektion dessutom. Jisses!
 
Pyttet
 
Bild lånad av http://www6.idrottonline.se/KopingsRK-Ridsport/

i will not hunt you anymore

Dagen har bara flygit förbi men mycket har hunnits med. Det var en bra dag. En mycket bra dag. Jag ska se till att nattens småtimmar blir lika bra!
 
Tant T bjöd över mig på en kaffe och cigg samt lite prat. Jag mår alltid bra när jag åker hemifrån henne även om vi inte gör eller pratar om något speciellt. Även om hennes hus genomsyras av det övernaturliga stuket så genomsyrar jag av glädje, eller lugn kanske är ett bättre ord. Det är svårt att inte känna annat i hennes närvaro. Hon är en bra människa, hon är en människa jag aldrig tänker låta glida ur mitt liv oavsett vart i världen jag befinner mig. Hoppas du, tanten, läser detta och suger åt dig allting. Du är bra!
 
Jag stack sedan upp på stan och inhandlade saker till kvällen men passade också på att möta Jennifer och Tess. Sistnämnda har precis kommit hem ifrån två veckor på Kreta den jäveln. Brun som en bajskorv var hon. Rätt åt henne att hon är sjuk!
 
Hem och kamma genom håret för att sedan köra till Köping. Jag och en annan Tess köpte med oss mat ifrån Greken. Hem till henne och pimpla lite vin tillsammans med Ida och Natta. Superhärligt! Dom bestämde sig sedan för att bowla men med tanke på att jag hade Kiwi med mig så ringde jag mamma och hon hämtade mig.
Nu sitter jag hemma och fortsätter där jag slutade, fast för tillfället med en iskall öl. Underbart!
Jag ska tametusan trycka i mig hela vinflaskan och må bra i min ensamhet. Bra musik i hörlurarna, gott i glaset och sällskap av en snarkande hund - kan knappt bli så mycket bättre.
 
Imorgon kör Tant T upp mig i ottan. Ridlektion imorgon - SPÄNNANDE!
 

the final solution

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Det har varit en bra dag samtidigt som det inte har vart det.

Började med tidigt jobb, redan kvart i sju var jag sysselsatt. Trots att det var en lugn dag så var jag helt slut när jag kom hem. Jag har fått arbetat psykiskt i stort sett hela dagen, hindrat mig själv att välla ut upprörda känslor över brukare. Min hjärna är inte van att arbeta och absolut inte under längre perioder - haha!
 
Tarja kom förbi när jag slutade sedan och vi for ut till stallet. Tog en riktigt skön ridtur rakt ut i djungeln. Där slipper man tänka och aktivera hjärnan utan det är bara att rida dit näsan pekar. Vi har bokat en ridlektion men inte för Magnus. Blev någon annan men vi ska nog bli svettiga i alla fall! Tio på torsdag så ska vi befinna oss i Köping. Spännande! Vet inte när jag red en annan häst förutom Calle senast. Jag vet inte ens när jag reda ordentligt på en bana! Herregud. Hur ska det sluta?
 
For ut till mamma med Kiwi då hon lyckats skada sig i stallet. Klon på 'tummen' har lyckats fläka sig och sitter på halvt men tillräckligt hårt för att inte få bort. Pulpan är spräckt och det rann blod! Kent och jag försökte klippa bort klon men hon skriker ju bara man visar klotången. Det gick verkligen inte så förhoppningsvis så gör hon sig av med skadan bäst själv.
 
Emot kvällen så sjönk mina känslor, ångesten kom krypandes och jag blev riktigt rädd för mig själv när jag körde hemåt. Tanken på att köra rakt ut i ingenstans i en hög fart var lockande. Det skulle bli så skönt att få släppa allting och rent av göra mos av både bil och mig. Var tvungen att stanna och andas för att samla tankarna och våga köra vidare. Det blev en lång promenad med hunden tillsammans med ett gäng cancerpinnar när jag kom hem för att få rätsida på alla känslor.
Jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på min ångest, mina tankar eller mina känslor. Jag vet varken in eller ut just nu och jag vill ligga i ett mörkt rum och bara andas några dagar. Ungefär den känslan har jag. Usch!
 
Kiwi mitt hjärtegull ♥

we are on again

Ja okej, jag överlevde en dag till.. Men snart, snart dör jag nog.
 
Idag har jag spenderat dagen mestadels i en bil. Hämtade upp Daniela i Västerås och vi for iväg emot Uppsala. Släppte av henne vid ett köpcentrum innan jag for ut till mr J temporära boning och hälsade på honom. Tufft att sitta där ute mitt i ingenstans och rulla tummarna. Kolla på teve bara någon timma om dagen och inte gå längre än till flaggstången. Jisses vad jag skulle ha klättrat på väggarna. Men en månad går fort!
 
Har nyss varit ute och rastat hunden och nu ligger vi båda nedkrupna under täcket. Börjar jobba kvart i sju imorgon vilket är dryyygt! Men nu har jag bara tre arbetspass kvar innan jag sticker till västkusten och jäklar vad jag ser fram emot det. Kanske inte att sitta bakom ratten själv i fem timmar men att få andast havsluft igen!
 
Veckan bjuder inte på så mycket ännu. Jag och tant T pratade om att boka in en ridlektion för Magnus på tisdag. På tiden att grillas igen. Vet inte hur länge sedan det var jag red för en lärare och blev pressad, ska bli megaroligt! Annars så lullar man ju bara runt hemma och skyller på hästen när man själv inte orkar jobba mera - lättast så.
 
Nej, sova var det ja!
 

snart dör jag, true story!

Jag lovar att jag kommer dö utav en sällsynt sjukdom, att den är smärtsam vet jag ju redan. Så en sällsynt och smärtsam sjukdom är vad jag har. Lovar. Jag tror stenhårt på det efter att jag precis kollade mig själv i halsen.
 
För två veckor sedan insjuknade jag i mycket feber, rejält med halsont och hela faderullan. Några dagar senare kom snuvan och för en förfärlig hosta. Febern kom och gick och sakta men säkert så började jag känna mig piggare. Dock så höll sig hostan och det onda i halsen sig kvar. Hade någon dag nu i veckan som jag kunde svälja ett par gånger utan antydan till smärta.
Efter min resa med halsböld så vågar jag numer knappt kolla mig själv i halsen men tog mod till mig en kväll när det ilade av smärta hela kvällen. Den gången hade jag fullt av röda små irriterade blåsor - skönt.
Jag har återgått till jobbet trots att jag vissa dagar har en smula feber, känner mig rätt pigg ändå. Så nu börjar halsontet trappas upp lite åter igen och jag slog ett getöga i spegeln. Det var en.. mysig syn. Likadana röda blåsor som blivit snäppet större och jag var GRÖN i halsen. Typ som om hela mitt svalg möglar bort..
 
Så ja, jag kommer som sagt snart att dö - den som vill ärva något får höra av sig!
Är det inte en dödssjukdom jag dragit på mig så är det spindlarna inuti min kropp som ätit så pass mycket organ att kroppen slutligen gett upp. Sannolikheten i dessa två hypoteser är ungefär lika stora.
 
Hoppas vi syns snart igen kära läsare! ♥

från och med du

Kvällen igår var riktigt lyckad. Vi satt hemma hos Anna, inomhus tack och lov, och drack medan vi spelade kort samt pratade minnen. Daniel visade sina skills på gitarr och sång mellan alla skratt. Han är riktigt duktig den pojken. Lyssna och njut!
 
http://www.youtube.com/watch?v=ZRe_WFb7cL8 - Gick inte att bädda in filmen
 
Mådde prima imorse när jag vaknade, bättre än jag såg ut i alla fall. Sminket var på sned och hållningen likt en gammal när jag promenerade Kiwi. Uscha, undra vad folk trodde om mig.. stackare!
Stack över till jobbet halv två och idag var jag på avdelningen mitt emot. Känns alltid så himla skumt att vara på 'fel sida' och man vill bara springa över när det larmar.
 
Imorgon är jag ledig, superskönt! Ska ringa farbror doktor och be dom köra ner en kniv i halsen på mig - det skulle vara skönare än det onda jag går runt med hela tiden! I två veckor har jag gått nu, jävla skithals! Ska tvinga till mig en remiss till ÖNH och cutta bort mandlarna. Ska se till att gå på den remissen då också. Hehe!
Måste tvätta och plocka här hemma också. Får se om det orkas med. Kan nog tänka mig hur det slutar ändå.
 
Helgen är oviss ännu. Har försökt byta bort min lördagkväll men ingen som vill jobba .- förståeligt! Så jag blir nog hemma och nykter, tyvärr. Jag och Daniela funderade på om vi skulle åka över till Örebro och känna pulsen där. Men det får nog vänta lite..
 

like you're living your life

Jag sitter nu med blekmedel på tänderna. Fick hem en blekningspenna/pensel för bara hundringen så tänkte att det kunde vara värt att prova. Alla tycker redan att jag har vita tänder men icke jag, tycker dom ser förjäkliga ut. Så vi kan ju hålla tummarna för att denna penna gör dom lite vitare i alla fall!
 
Annars så är jag sjuk om vartannat. Går ungefär en dag och sedan så ligger jag i sängen och svettas som en häst. Det är lite småjobbigt! Speciellt med tanke på jobbet. Har gått till jobbet med feber vissa dagar - känns så kymigt att sjukanmäla sig var och varannan dag. Usch ja.. Snart slut på eländet. Förstå vad jag ska sova! Haha.
 
Just nu, efter att jag sköljt ur blekningsmedlet så ska jag knäppa en cider och tjata mer på Daniela som är något otroligt seg. Vi ska sedan kila över till Anna och förhoppningsvis så kommer gamle klasskompisen Daniel och gör oss sällskap. Vi ska sitta ute i kylan och hälla i oss kalorier och procenthaltiga drycker. Ska bli awesome även om det regnar ute.
 
Syster har bekräftat att det är mer än okej att jag kommer ner till henne direkt efter jobbet. Jag mutade med att hjälpa henne att flytta - då fick jag komma och bo hur länge jag ville. Haha. Ska bli så jäkla skönt att komma ifrån staden och dess kvava stämning. Jag behöver ett miljöombyte och få chansen att andas. Jösses.
 
Nej, nu ska jag nog ta och kika på mina tänder, så dom inte fräts bort. Puss.
 
 

you just got one chance

Happ, sjukresan är inte riktigt över ännu. Jag hade hoppas på att få gå till jobbet idag men med tanke på att mina lungor snart hoppar ut genom munnen på mig och hjärnan är full i snor så stod jag över idag - igen. Usch, jag är så rastlös att jag kan klättra på väggarna. Tack och lov att jag har hunden att gå ut med emellanåt så jag får lite luft och rörelse.
 
Livet är lite på sned just nu men jag har brottats med mina tankar i flera dagar nu och jag tror jag lyckats stoppa undan de flesta. Ingenting går att göra ogjort och livet är fortfarande vad man gör det till.
Planen för hösten var att läsa Vård och Omsorgscollege här i staden men den visade sig vara full för denna termin. Så jag är sysslolös om jag inte får det förbaskade jobbet på båten som jag tjatat om. Ska komma ihåg att ringa och tjata lite på dom.
 
Men, innan jag gör någonting så ska jag ta en semster! Jag tänker bege mig till västkusten och inte ha ett 'komma-hem-datum' utan bara glida omkring och må bra. Tänker göra allt för att kunna bosätta mig där också. Det blir massa jobbsök och liknande. Förhoppningsvis så beger jag mig redan när jobbet här är över och hjälper syster att flytta. Vi får se, vi får se..!
 
Nej, nu ska jag och min snorfyllda hjärna krypa ner under filten i soffan igen.
 
 

du borde lämna denna mannen nu ikväll

Just när jag trodde att det inte skulle bli värre så knackar livet en på axeln och utdelar en fet smäll rakt i ansiktet. Varför kunde inte jag få leva ett sockersött liv istället med sockersöta syskon? Ja, livet ska uppenbarligen inte vara lätt att ta sig igenom..
 
Bredvid mig i sängen ligger för tillfället brors hund Kiwi och snarkar. Varför är hon här? Det är för att hennes ägare inte kan hålla sina jävla känslor i styr och inte heller hålla sina jävla fingar ifrån hjärnpåverkande substanser. Jag är så jäkla trött på den här skiten och att vi a l l t i d får ordna upp hans skit som han ställer till med. Jag låter som världens egocentriska och elakaste människa men efter tjugo år av hans skit så tröttnar man. Speciellt när han kommer och kastar skit på alla dom som faktiskt uppriktigt älskar honom. De gånger han uttryckt sin tacksamhet kan jag räkna på fingrarna men alla de gånger han skadat mig fysiskt som psykiskt är oräkneliga - jag tillåter mig själv att älska honom ändå. Givetvis, han är min bror!
 
Nej, mitt liv är inte positivt för fem öre just nu och till råga på allt så har jag dragit på mig världens förkylning. Jag kanske ska börja gå på droger jag också, så jag kan fly verkligheten för ett ögonblick - uppenbarligen är det inte tillräckligt med alkohol.
 
Let's keep on rockin'
 

your'e sick

Mobilblogg, så ursäkta stavfelen..
Jag har inga ord egentligen för detta, vet inte vad jag vill skriva. Artonhundra cigg senare och mina tankar blir bara sämre.

Okej, nej.. Jag sa högt för mig själv att jag aldrig skulle låta någon få veta hur dåligt jag mår. Så jag ändrar detta blogginlägg till min önskan. Godnatt!


sex is a powerful weapon

Vad ska man göra för att förtjäna att bli skadad? Hur ska man leva för att slippa ångestfyllda minnen?
Kvällen igår började underbart och det var inte förän på morgonen som det totalvände. Jag kunde aldrig i hela mitt liv tro något sådant om dig och i mina ögon är du ett riktigt jävla äckel! Världen är en så mycket bättre plats utan människor som dig! Jag är så hatisk just nu men jag litade på dig. Du var en av mina närmre killkompisar och vi har haft mycket roligt ihop liksom denna kväll. Jag mår riktigt illa just nu och ska ta den sjätte duschen för dagen och hoppas att äcklighetskänslan försvinner en aning. Sedan ska jag lägga mig i fosterställning och hoppas på en natt med några timmars sömn.
Jag skrev i mitt sista inlägg att jag skulle behöva en paus och efter denna natt så skulle jag behöva det mer än någonsin. Jag vill bort härifrån, bort ifrån samma stad som dig och bort ifrån verkligheten ett tag. Herregud, jag önskar inte min värsta fiende denna känsla, och dessutom inte två gånger under en livstid!

för ännu gläder solen

Mitt liv går på repeat känns det som. Jag skulle behöva en paus ifrån allt - i från livet! Det känns som att det är mycket nu och jag vet inte om jag orkar med. Känns inte som att jag finner någon glädje ur någonting jag gör vilket är tråkigt. Jag vill inte känna såhär utan jag vill tillbaka till mitt gamla jag. Nu.
 
Jag kan dock glädja mig med att imorgon är det dags för Nordman. Älskade Nordman. Det är sjukt egentligen, hur ett band kan ha sådan inverkan på någons liv. Inte för att jag direkt lyssnar ofta men deras låtar går rakt in i ryggmärgen och ger mig en obeskrivlig känsla. Det är inte för intet som jag har en av deras rader i bläck bak i nacken.
 
Mer jag vill ha mer - jag vill äga allt jag ser
Nu och bara nu - just när himlen faller ner
Ge och bara ge - låt mig veta lite mer
Vänta på mig då - just när himlen faller ner

pic of the day

Jag fyllde tjugo - mamma bakade en smarrig tårta
 
Jag hade tjugoårsfest
 
Jag fick en fin present av fina vänner
 
Jag gjorde tjugoårsfesten till en tvådagars ..
 
Jag cyklade hem klockan sex på morgonen. Solen gick upp och jag cyklade över mobilen.
Bh'n låg i cykelkorgen - vad hände egentligen på den efterfesten?
 
Calle har varit teaterhäst och ska vara det resten av veckan också. SNYGG!
 
Katten ligger mest och sover nu för tiden
 
Jag har varit hundvakt åt dessa snyggingar
 
Har även hunnit med att dricka vin med mamma
 

i don't know her anymore

I skrivande stund så sitter jag med två nakenfisar i knäet och för att förtydliga det hela så är det två nakenhundar och ingenting annat! Kändes som att det var gjort för att misstolkas.. Har brors två sötisar här medan han och bror nummer två är i Kumla och går på festival/konsert eller va tusan det nu var. Det är alltid lika trevligt när hundarna är hos mig - jag får min dos av hundägande och när jag tröttnat så lämnar jag tillbaka dom! Kanske var bra att jag inte tog Kiwi i alla fall..
 
Hur som helst, jag red igår. Det var härligt och jag insåg varför jag håller på med hästar. Calle skulle in till sin teaterträning och eftersom tant T har skavsår i rumpan (efter att ha ridit hästen x antal dagar - ingenting annat (tror jag?! hehe)) och vilken häst vi har! ♥
Dock så slutade denna teaterträning med att både jag och tant T kläddes om på och kastades in på scenen. Usch då.. Vi har i alla fall hittat våra nya krogen-outfits! Så ser ni någon med en ful svart lädermössa med öronlappar på så är det något utav oss. Herregud!
 
Nu är jag tjugo år gammal också. Jag är vuxen och har lämnat tonårslivet - eller? Näe, jag stannar nog kvar ett tag till och blir vuxen.. sen!
 

so i'm trying . you will se my pain

Uppdateringen här är inte den bästa men det beror mycket på att jag jobbar i princip hela tiden. Och när jag inte jobbar så är jag så himla trött att jag inte har orken att göra något mer avancerat. Jag har ingen lust direkt heller. Har faktiskt inte varit i stallet på evigheter men ska sanningen fram så känner jag inget sug efter det heller - tråkigt nog.
Jag är inte direkt på topp heller och ser till att göra sådant som jag vill, sådant som för tillfället gör mig glad - tillfreds. Det börjar bli lite mycket känslor och tankar att jag inte förmår mig att göra annat, jag känner inte heller efter. Jobbet räddar mig många gånger, det är SÅ skönt att jobba då jag kan koppla bort nästintill allt och bara fokusera på det jag ska göra. Dessutom omges jag utav underbara människor.
 
På sistone så har jag funderat mycket på det här med fest. Har hört många kommentarer i stil med "ja men du festar ju varje helg" eller "du lägger ju alla dina pengar på alkohol". So what? Jag skulle inte säga att jag festar mer än andra och om jag nu gjorde det - vad är det att kommentera eller bry sig om? Tycker jag att det är värt att lägga min tid och pengar på så är det väl bra med det, likväl som andra kanske tycker det är värt att.. samla frimärken.
 
Just sayin' ..

Tidigare inlägg