love

Hemma är bäst sägs det. Men just nu håller jag inte riktigt med.
Som min betalning för att mamma skjutsade ner mig så får jag glatt sätta mig och föra över hennes uppsats från papper till dator för att senare kunna skicka iväg det i ett mejl. Skulle ha varit inne igår men jag orkade verkligen inte sätta mig och pilla ner det.
Fanns en viss person som fick mig på dåligt humör. Klickar man i telefonen så tänker jag minsann inte vara nådig, vilket han också reagerade på. Hårt skare va.

Bilresan hem gick också bra. Kalasbra. Inte en enda felsväng gjorde vi. Ganska grymma är vi ändå. Stannade i Åååååmål och fick lite mat i oss. Snacka om knasig dialekt!
Sov nästan halva vägen hem, ont i nacken fick jag för det. Inte okej.
Annars så har jag suttit i telefon, skrivit uppsats och gäspat nu när jag varit hemma. Man blir ganska svettig i örat av att sitta med den i två timmar. Men det är det nog värt ändå. Hoppas jag.
Snart tänker jag ge upp skrivandet för ett slag och ta en lååång varm dusch, pilla på en ansiktsmask och bara dryga ett slag. Kan behövas ibland.

Jag tyckte jag lovade mig själv att slita mig loss, trycka mig bort ifrån den världen och personerna i den. Lämna allt det där bakom mig. Att en person kan få allt att rasa är för mig fortfarande en aning förvånandsvärt. Hur kan en enda person få en att ändra uppfattning, få en att sukta efter mer? En som är värre än alla de jag har runt omkring mig. Du må vara ha varit "den värsta" men lever du upp till titeln än idag? Jag längtar tills ditt nästa samtal förgyller min dag.