love

Long time no seen'.

Jag har av diverse anledningar varken haft ork eller lust att uppdatera.
Det är mycket som händer, för mycket för att orka ta itu med allt.
Som för många andra så kommer inte en olycka ensam.

Hur gör man för att klara av vardagen? Jo man blundar för problemet och ser till att
omringa sig av det man mår bra utav. Ser till trycka bort det onda tills det inte
riktigt gör lika ont längre. För just nu vill jag inte riktigt förstå, jag vill inte ta
in alla intryck som under de senaste veckorna överröst mig.

Nu låter jag som en ångestpatient men riktigt så illa är det nog inte. Hoppas jag.

Jag har fått det svart på vitt att det man trodde var en riktig trygghet egentligen
var något helt annat. Jag rejält omtumlad i helgen och jag vet ännu inte hur jag ska
reagera, tycka och tänka om det hela. Just nu mår jag illa över det hela, känner avsky.
Nu var det rätt oskyldigt, men för mig är du en helt annan person idag och just nu
ser jag inte dig som en av mitt släkte. Det var sista droppen och jag anser att du är helt
jäkla rubbad och har en skev världssyn. Det enda du gör är att såra människor.

Nu får det räcka. Jag känner hur jag skulle vilja kasta skit i all evighet emot dig, för det
är var du förtjänar. Men en vacker dag kommer vi alla få ta emot våra straff.
Jag blev straffad för att du inte vet dina gränser och för att jag tog för givet att du var min trygghet.

Livet går inte alltid som du vill ..