you stood so low

Alltså.. ibland känner jag mig himla sentimental och otroligt känslig. Precis som igår. Allt bara kommer över en och det tar trettio tusen år att få ner känslorna i skrift. Det känns lättare när man sedan fått posta inlägget, läsa det några gånger och sedan låta tankarna försvinna bort. Nästan som att texten blir avslutet på tanken och man kan gå vidare. Sedan när man läser det dagen efter så känns det så himla.. överdrivet. Men det är mycket för att jag inte anser att mina känslor är något för världen. Vad har jag att vara upprörd över? Vad har jag för anledning till att ligga sömnlös på grund av tankar? Ja jisses.. ibland undrar jag hur människan är funtad.

Annars så sov jag tre timmar inatt, om ens det. Halv nio masade jag mig upp och hällde i mig kaffe för att piggna till. Drog borsten genom håret och begav mig ut i snöslasket. Jävla skitväder! Ut till stallet och slänga ut hästarna. Försöka vidröra så lite som möjligt och undvika geggan utanför stalldörren. För åka hem och byta kläder orkar jag minsann inte med. Nej, så lite energi som möjligt är mitt motto. Dumt att springa upp för den låååånga trappen i onödan liksom!

Kvart i tio befann jag mig i Rådhuset för att ha möte med min/a chef/er. Det var bara information och sådär. Skrev på tystnadsplikt samt fick veta hur TimeCareprogrammet fungerar. Så nu inväntar jag mina introduktionsdagar i början av maj och sedan är det jobb som väntar. Spännande indeed!

Jag och tant T for ut till stallet i väntan på hovis som skulle slå på Calles tappsko. Planen var att vi skulle kasta ut bäddarna idag men vi beslöt oss för att göra det.. sen! Denna 'sen' ligger planerade som imorgon men det är omöjligt att veta om det blir av. Hehe.

Vilket meningslöst inlägg .. precis som det brukar. Puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback