love

Jag har utvecklat en mild form utav bacillskräck under åren. Jag tar inte på ledstången varesig i trappor eller i rulltrappor. Främst rulltrappor - fyfan va baciller och äckel det finns där! Jag håller knappast i stången när man måste stå på pendeln/tunnelbanan. Bara att sitta på sätena ger mig lite rysningar. Förstår ni hur många människor som hostat, nyst och pillat sig i anus just där jag befinner mig?!

Däremot så kan jag lätt skära bröd med en genomskitig stallkniv, utan att tvätta händerna ifrån stallet äta en subway och slicka dressing ifrån fingrarna (standard när det gäller mig och Tarja!) osvosv. DET är nog egentligen värre, men då är det ju enbart baciller jag gosar runt med dagligen - och det är inte så många olika personers skit..

Hur som, jag kunde inte stå emot bakterierna denna omgång så nu sitter jag här mitt i natten med en genomtäppt näsa, pipande bröst och en hosta som river upp lungorna inifrån. Inte okej. Inte någonstans!

Jag fryser och svettas om vartannat och att kliva upp ur sängen och gå på toa är en bedrift bara det. Snoret flyger när jag nyser och jag låter som en rysk man, typ.

 

Men jag har lite tur.. Jag får gå runt hemma och se hur sunkig ut som helst iförd min älskade OnePiece som jag fick av pojken förra året. Bästa presenten typ!
Och på tal om pojken så åkte han till mig direkt efter jobbet, inhandlade choklad (!), halstabletter och mintcigg. Hur söt? Nu ligger han visserligen i sängen och är en ren pina då han snarkar, högt. Men under vissa perioder kan han va bra att ha i sängen, frossperioden. Han är nämligen en KAMIN när han sover och jag avskyr varma människor, under samma täcke.

 

Nej, nu ska jag krypa ner under täcket igen och snörvla framför teven. Sov ungefär hela dagen så nu finns det inte så mycket sömn kvar. Blir nog att jag är vaken när han ska åka till jobbet igen. Tur nog, för honom måste man sparka upp. Jaja, godnatt eller nått..