Ajajaj!
Nu har jag plåstrat om långfingret på vänster hand samt ringfingret på höger hand.. Jag måste seriöst sluta pilla bort skinnet på sidorna utav naglarna! ><
Jag ville mest meddela att jag är grymt opepp förtillfället. Mejlade precis på en hästannons. En tjej ville ha hjälp med sin lilla uppfödning (halvblod) samt så ville hon ha lite motionsträning till sian två tävlingshästar. Stallet ligger 8 km ifrån Arboga, Himmeta mao, och ptja det blir ju ingen sträcka så.. Kan ju vara världens tilfälle för min egna del att få ta hand samt rida fler hästar. Jag kommer ju utvecklas enormt. Men, det stora men'et (!), Calle. vackra, underbara Calle. Hon andra ville ha hjälp minst tre dagar i veckan utan några som helst kostnader, transport finns på gården och det enda jag behöver stå för är väl träningskostnader osv om jag vill det.. Jag har fått sådan grym ångest över att jag ens mejlade henne. Sviker jag min egna pärla?
Jag vet ju att jag skulle få komma och rida Calle när jag vill osvosv men kan men verkligen ge upp hästen som man innerst inne älskar? Visst finns det tillfällen som jag vill skicka aset på slakt, det finns tillfällen jag har lust att låta honom svälta eller stå ute i hagen i tjutande snöstorm bara för att jag är så himla trött på öket. Men trots detta så käns det som att han och jag.. det ska bara vara vi helt enkelt.
Nu sitter jag och har ångest för någon som kanske inte ens kommer att hända inom en snar framtid. För annonsen var trots allt inte insatt igår.
Men vi får se vad livet har att erbjuda men just nu är jag erbjuden en säng. Godnatt!
Jag ville mest meddela att jag är grymt opepp förtillfället. Mejlade precis på en hästannons. En tjej ville ha hjälp med sin lilla uppfödning (halvblod) samt så ville hon ha lite motionsträning till sian två tävlingshästar. Stallet ligger 8 km ifrån Arboga, Himmeta mao, och ptja det blir ju ingen sträcka så.. Kan ju vara världens tilfälle för min egna del att få ta hand samt rida fler hästar. Jag kommer ju utvecklas enormt. Men, det stora men'et (!), Calle. vackra, underbara Calle. Hon andra ville ha hjälp minst tre dagar i veckan utan några som helst kostnader, transport finns på gården och det enda jag behöver stå för är väl träningskostnader osv om jag vill det.. Jag har fått sådan grym ångest över att jag ens mejlade henne. Sviker jag min egna pärla?
Jag vet ju att jag skulle få komma och rida Calle när jag vill osvosv men kan men verkligen ge upp hästen som man innerst inne älskar? Visst finns det tillfällen som jag vill skicka aset på slakt, det finns tillfällen jag har lust att låta honom svälta eller stå ute i hagen i tjutande snöstorm bara för att jag är så himla trött på öket. Men trots detta så käns det som att han och jag.. det ska bara vara vi helt enkelt.
Nu sitter jag och har ångest för någon som kanske inte ens kommer att hända inom en snar framtid. För annonsen var trots allt inte insatt igår.
Men vi får se vad livet har att erbjuda men just nu är jag erbjuden en säng. Godnatt!
Kommentarer
Trackback