back and home again
Spontant for jag över till Södertälje och lugnade min partynerv en smula i lördags. Var en riktigt rolig kväll med både gamla och nya ansikten. Det är sådan annorlunda stämning där emot vad det är härikring - det märks på det mesta!
Under denna tripp så spelade vi bowling (jag kom inte sist och ledde ett tag över alla grabbarna!!!!!), kollade på bio samt så kikade jag på när pojkarna busade runt med driftcars. Det är knäppt det där med motorer, att dom kan förslava männen och föryngra dom x antal år. Varför är det så?
For hemåt idag och jag stannade till vid stallet för att kasta in blöta hästar. Eller vi trodde dom skulle vara blöta men skogshagen är klockren på den punkten - vill dom undvika regnet så finns det många täta granar att gömma sig under.
Knotten var dock himla jobbiga så våra två fick gå in några timmar för att sova och äta lite mat. Det verkade uppskattas då Calle framförallt, var himla taggad och 'med' på ridturen senare.
Jag väntade in Tarja för att vi skulle rida, och tror ni inte att det börjar regna precis när hon kommer? Vi begav oss ut på en kortis och vi var genomblöta när vi väl var tillbaka. Får hoppas på bättre väder imorgon.
Planen är att bege oss till grannen och utnyttja deras ridbana. Jag återkommer med resultatet!
när du får oväntat besök ..
Hovslagaren var inbokad som i onsdags men han hade lyckats dubbelbokat så det blev igår istället.
Eftersom jag och Tant T alltid lyckas krångla till det mesta så släppte jag av henne vid stallet innan jag for hem och bytte om samt stannade till vid Lidl - skulle köpa snabbkaffe.
Kommer ut till stallet och T betonar att jag skulle köpa snabbkaffe. Inte förän då ramlar myntet ner och jag inser att det superbilliga kaffet jag köpte faktiskt är bryggkaffe.. Trött, dum blondin som faller för affärers lockande försäljning. Lidl fyller nio år i Sverige i alla fall! Haha.
Jag, som inte är den som är den, lyckas komma på ett sätt att kringgå det faktum att vi inte äger en kaffebryggare utan tråcklar ihop en egen! Jag skulle klara mig fint på en öde ö..
En relativt ren trasa fick agera filter och hölls på plats över muggen med två gummusnoddar. I met lite pulver och så koka vatten i vattenkokaren. Häller sedan vattnet sakta över det nygjorda filtret och låter det sjunka bort allt eftersom. Ett litet tag senare så har man fyllt upp nämnda mugg med ett helt okej kaffe!
Än så länge har varken jag eller T dött trots att hennes (vilket var första koppen) smakade helosan. Vi kom fram till att det kanske är bra för hennes kropp - helosan är trots allt bakteriedödande!
when we are fooling death
Jag blev abrupt kastad ur sängen imorse utav Kent. Han ringde och frågade om jag kunde svänga förbi och kolla om mammas bil stod utanför eller om hon hade åkt till jobbet. Just jobbet hade nämligen ringt Kent och frågat om han visste vart mamma höll hus då hon inte dykt upp ännu. Hon är alltid den som ringer och talar om när/om hon blir sen och liknande. Nu hade dom inte hört någonting.
När Kent provade att ringa hem var det ingen som svarade och givetvis målar man upp det värsta scenariot direkt.
Så jag kastade på mig mina fula (assnygga!!) mjukisar och mammas gamla röktröja för att åka hem till dom. Hennes bil stod inte där och då insåg jag att hon ligger mosad längs Kungsörsvägen under en långtradare!
Stannade vid grannarna som jag vet är morgonpigga och frågade om dom visste när hon hade åkt förbi - givetvis, hade jag förväntat mig något annat? Haha.
Tio i åtta hade hon backat ut och åkt vilket innebar att det hade tagit henne över en timma att åka en kvarts bilfärd. Arne lugnade mig dock med att säga att dom inte gått ut med någon olycka på radion i alla fall så hon kanske bara stannat för en korv på macken? (Skulle inte förvåna mig ska tilläggas).
Omkring fem minuter senare så ringer mammas jobb till mig och det var en livs levande mamma som var i andra änden! Hon hade varit lat (hon skyller på ryggvärk, men?) och tagit bilen direkt till deras friluftsdag utan att stanna vid skolan. Givetvis hade hennes elev då väntat på henne vid skolan vilket i princip aldrig har hänt förut och det blev upphovet till skolans efterlysning.
Jag var helt uppe i varv och stannade till hos Tant T för lite frukost och kaffe.
Höststäd - på riktigt!
I onsdags så begick jag och Tant T underverk i stallet! Ni kommer säkert inte tro mig men det är faktiskt sant. Vi städade HELA stallet! All spindelväv, allt damm och möblerade om. Flyttade bort svintunga boxdörrar samt skruvade upp lite plancher och annat trevligt. Skurade boxväggar och k a s t a d e massa saker.
Klockan åtta kom T och plingade på dörren. Jag bjöd på lite frukost innan vi for ut till stallet och högg i. Sedan höll vi igång tills framåt lunch då vi åkte och rastade hundar samt köpte med pizza ut. Slafsade i oss det och fortsatte ett par timmar till innan vi kände oss färdiga.
For tillbaka in till stan för att äta lite middag och hämta upp Jonas. Hällde i oss kaffe och pratade med hästarna innan det var slutsprunget i stallet. Jag tror jag landade i soffan halv nio på kvällen med värkade fötter. Men det var det värt - ni ska se hur snyggt stallet är just nu. Ja precis, just nu! För känner jag oss så lrä det inte vara snyggt så länge till. Haha.
all weekend long
Känns som att jag ligger på latsidan när det kommer till bloggandet.. Fy!
I Fredags så for jag uppåt i landet och hamnade slutligen i Uppsala. Bad en bön tillsammans med många människor som avslutades med ett TACK och så fick man åka hem. Jag satte mr J i sätet bredvid mig och vi for bort emot Södertälje istället. Självklart hade det hela dragit ut på tiden så vi hamnade i Stockholm mitt under rusningstrafik och vägarbeten. Tror det tog dubbelt så lång tid att ta sig fram än jag räknat med. Jävla stockholmare!
I snabba drag så såg jag en riktigt otäck film i den största salongen beläget i Kungens Kurva, i fucking jävla 3D. Jag blundade nog mer än jag tittade måste jag erkänna. Hemsk upplevelse att få en zoombie en centimeter ifrån ansiktet.. Blev ett race på motorvägen hem. Jag och min skruttbil (som faktiskt är en sport!) kan hålla tempot med grabbarna. Jag är mest tacksam över att farbror blå inte stod längs vägen!
Blev stannad av polisen för första gången en natt, han undrade varför jag körde runt i en bil som är reggad i Arboga. Slapp dock blåsa och han önskade oss en trevlig natt. Vad menade han med det?
Pojkarna tog med på på Gokart så jag fick uppleva det för första gången. Jag kom bara sex sekunder efter han med snabbaste tiden. Det tycker jag ändå var helt okej för att aldrig ha suttit i en liknande maskin. Snurrade runt en gång med det var för att J's finska kusin Matti körde om mig i en kurva och triggade upp mitt vinnarsinne. Dumhuvud!
Lyckades även kasta sjuhundra fucking spänn i sjön genom att glömma lägga upp parkeringsbiljetten i fönsterrutan. Kul att komma ut på morgonen och mötas av en gul fladdrande bot under torkaren. Eller?
sun, keep up the good work
Väcktes av Tant T jobbigt tidigt. Med ett par svordommar öppnade jag dock dörren och släppte in käringen. Vi petade i oss lite frukost innan vi styrde kosan till stallet.
Upp och iväg kom vi, ut på åkern där det visade sig vara bottenlös gegga. Efter ett par minuters simmande var hästarna helt slut med skapligt taggade ändå. Nu börjar dom få muskler och en förbannad ork.
När vi var tillbaka vid stallet så dumpade jag T och Shalinka för galopparbete på stubben. Calle är så jäkla duktig och fattar rätt galopp bara man snuddar vid honom. Eller ja.. Han lyssnar så jädra bra på vikthjälperna att man knappt behöver röra skänklarna. Han orkar dessutom komma snabbt ner vid avsaktning och var så snygg när vi gick in på en volt. Det blir häst av honom också, efter alla år med 'igångsättning'. Haha!
Nu iväntar jag T som är på möte och så blir det lunch på något onyttigt ställe. Perfekt!
Blev precis inringd till jobb ikväll dessutom. Underbart!
we can change the world
Kvällen har inneburit långa samtal och många tankar. Jag har kommit tillrätta med mycket och stillat lite utav min oro. Tänk vad mycket det kan göra att prata med varandra, vara ärliga och genuint be om ursäkt.
Jag ser fram emot fredagen och jag vet en som gör det dubbelt upp. Man klarar av mer än man tror.
Bjuder på två av favoriterna just nu;
ett krig kan förgöra en man
Är jag en naiv och blåögd människa?
Jag vet med mig själv att en svaghet jag har är att alltid tro det bästa om människor, även om dom bevisat motsatsen. Jag vill förändra och uppfylla mina förhoppningar vilket många gånger ger mig ett slag i magen. Varför är det så? Med allt som jag har i bagaget, alla erfarenheter och upplevelser borde ha gjort att jag ändrat uppfattning. Kanske har det gjort att jag står starkare kvar vid min åsikt?
Det är många tankar som snurrar runt i huvudet för tillfället. Min bror har åter kommit ut till friheten, han är då en jävel med tur - varenda gång! Om man nu kan säga att han har tur med tanke på det liv har idag lever. Jag har sedan jag var mycket liten velat ändra på honom, rädda honom och det vill jag givetvis göra ännu idag men jag måste erkänna att jag känner mig äcklad av det han gör. Eller gör emot familjen rättare sagt. Jag har lika länge hittat på ursäkter på varför han handlar som han gör. Jag gör det än idag. Det är nog mest för att skydda mig själv, för att jag inte ska ta så illa vid mig av honom. Eller?
I hela mitt liv har jag varit stolt över att heta Saxin men nu på sistone så har jag vacklat.
Anledningen till att jag just nu känner mig så jävla blond och blåögd är att jag pratade med Tant T och pratade om en annan älskad människa som funnits i mitt liv länge. Han är inte heller fri, fast på ett annat plan. Jag har alltid stått fast vid att det inte finns något problem, jag har ju inte sett eller upplevt något hos honom! Ingen annan har det heller, sägs det. Men vad vet jag? Hur många är det inte så är jävligt bra på att dölja sådant att ingen märker innan det är försent?
Han sitter där av en anledning och ingen skickar en människa dit 'för säkerhets skull', det är för dyrt. Mina tankar är i uppror och jag känner mig riktigt sviken. Det är trots allt snart ett år sedan händelserna ägde rum och vi delade ett liv tillsammans efter detta utan ett ord. Jag trodde jag var värd att få veta. Sviken är nog ett bra ord att använda i detta sammanhang. Jag är känner mig otroligt sviken.
Jag har mycket att fundera på för tillfället och är nog lite passiv dessa dagar. Just sayin'.
Har kommit hem nu föresten. Blev kaos från alla håll så det kändes lämpligast att åka hem.
roadtrip to heaven
Jag lever, tro inget annat bara för att jag inte bloggat.
Jag befinner mig just nu på västkusten och mår prima ballerina! Det är här jag ska bo, leva och dö.. Ungefär.
I måndags morgon så började jag packa (för att packa någon dag innan eller förbereda sig finns inte på min världskarta) och strax efter tolv så gasade jag emot syster och kusten. Jag har på dessa dagar hjälpt syster att flytta in i hennes nya lägenhet - LOVE IT! Vi har varit på IKEA, beställt säng och en strövat omkring i Göteborg. Vi har kommit fram till att det går prima att skruva med en stekspade!
Idag skulle en hantverkare komma och fixa fönstret som har fått en vattenläcka och det visste jag om redan igår då han kom och kikade in. Jag frågade ungefär när och han svarade givetvis en tid som jag, två sekunder senare glömde bort. Någongång runt åtta var allt jag visste. Så jag gick upp sju men var på tok för trött för att gå upp då så jag pratade med mig själv och kom fram till att en hantverkare nog börjar jobba kvart över åtta och att han sa kvart över åtta till mig. Lycklig så somnade jag om och vaknar kvart i åtta av att det plingar på dörren. Jag öppnade i ett linne och trosor samt en stockad over-size tröja och där står mannen och flinar. Jävla hantverkare att komma i tid!
Så jag släpper in honom, fixar undan teven (som vi skulle gjort igår!) och springer sedan in på toaletten. Så nu är jag utkastad för resten av dagen. Just i skrivande stund så befinner jag mig på ett fik i Strömstad, ska snart ta mig till biblioteket där jag ska skriva ut några cv'n och sedan gasa bort emot Nordby Center. Vi får se hur det blir med jobbsök - om jag inte fegar ur och bara köper en tröja istället. Haha. Skulle vara typiskt mig!
I helgen så blir det kanske en båttur och lite havschill om det är bra väder. Jag och syster ska se till att ha en liten inflyttningsfest också. Hon är på god väg med sitt liv och det är värt att firas!
Bloggningen vet jag inte hur det kommer bli med. Har inget internetmottagning på telefonen i lägenheten så det tar mig x antal minuter att bara kolla lite facebook så jag får nöja mig med det. Känner ni för att vara sociala med mig så får ni ringa eller smsa!
PUSS!
