love

Det känns så himla fantastiskt att vi syskon är så sammanbunda. Varkligen! Jag menar, så att ingen blir utanför sådär. Kul.
Jag kan inte låta bli att undra varför man kan glömmas bort så lätt. Mamma talade om för mig för ett par dagar sedan att det var 'uppesittarkväll' hos Mattias idag. Visst tänkte jag men om dom nu planerar det så kommer dom väl ändå ringa. Nu är det idag och har varit idag ganska länge logiskt nog. Moder hörde av sig på dagen och undrade om jag skulle iväg. Nej, ingen hade ringt så varför ska jag åka med? Tjurig som jag är alltså sä sätter jag mig självklart på tvären men jag tycker allt att om man planerar någonting för syskonen så kan man ta och höra av sig. Hur som. Mamma höll med och ungefär en halvtimma senare så ringer syster och frågar men det var en timme innan jag skulle iväg.
Så är det. Maria, Mattias och Johanna är en familj och jag samt Mårten är några man bara bjuder när man känner för det eller när mamman påpekar detta. Jag må vara töntig men man känner sig faktiskt en aning i vägen här nu..

När jag inte gått runt och varit deppad över syskon så har jag varit i stallet.
Calle har damp. Red en sväng, hästen blev svettig men överskottsenergi det hade han kvar ändå!
Sova, äta och sedan iväg och fika. Jag mår illa.

Nu ska jag lägga mig i sängen, tycka synd om mig själv och hoppas att helgen går fort förbi.