the holiday is over

Igår ja..
Festade igår, kunde knappt stå upp emot slutet. Så himla kul var det! Haha.
Eller inte. Stämningen inne på Row de Dow var superhärlig, ville knappt gå hem. Visst, dörrvakterna hade sminkat sig så jag höll på att skita ner mig när jag kom och och dom plötsligt stod där i mörkret. Men snälla var dom! Fick komma in och hämta ungarna. Musiken som knuttarna spelar är det drag i och alla är verkligen superschysta. (:
Men ah, halloween som sagt. Jag satt ensam framför tven, ungarna sov och jag är verkligen inte bekväm i Thunbergs hus! Så vid elva, halv tolv så fick mamma komma över! Jag är riktigt feg!
Kom hem vid tre sedan. Dock så somnade jag inte förens vid halv fyra skulle jag tippa på att klockan var. Trött som bara den och frös sm en gnu under duntäcket!
Men vid sju så skrek telefonen bredvid sängen och då kan vi snacka om zombie! Ut i kylan och släppa ut hästarna. Ville bara hem till sängen så fyrtio minuter tog det att cykla ut, släppa ut och fixa lite för att sedan cykla hem igen. Rekord tror jag nog. Ändå så stressade jag inte ett dugg!
Skulle upp till ridskolan vid halv nio sedan och fixa dressyrtävlingen. Jag kom inte längre än till sängen innan jag slocknade. Inte heller hade jag någon skjuts upp dit för papa sov och även om han var vaken så fick han inte köra. Fyllegubbe! Haha.
Vid två sedan blev det att trampa till stallet igen.
Calle trippade på tårna större delen av ridturen. Men vi trampade på in i skogen och gick lite vilse, eller så vilse man kan komma i Godbys djupa skogar. Var härligt och på hemvägen arbetade vi på ordentligt. Var mycket spännande i skogen som jag inte ville att han skulle reagera på. Vi skulle slå ihjäl oss..
Det höll vi föresten på att göra ändå, vid stallet. Totte stod och spolade av en maskin och jag tänkte väl inte så mycket på det. Calle blir ju stel för en buske. Han trippade lite åt sidan men där står ju plåtlådan med all säd i. När Calle då trippar förbi slås stenar emot plåten och attans så farligt. Han hoppar rakt upp i luften och åt höger, inser att där står traktorn som blir tvättad och hoppar åt vänster där plåtlådan står och det blir full fart framåt. Jag sitter med händerna uppe vid huvudet och hälarna spikrakt uppåt. Härlig syn. Men vi överlevde.

Nej fy vad jag babblar. Nu ska jag ta mitt te och titta på tv. Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback