*

Jag känner mig plötsligt så gammal.
Satt i godan ro och kollade på film (en riktigt usel en!) och så plötsligt ringer det på dörren.
Sådär brutalt och tanklöst, precis som när Mårten trycker på dörrklockan.
Jag, lika panikaktigt som alltid när det ringer av diverse slag flyger ur stolen och flyger ner för trappen med min
superfina stickade mormortröja, öppnar dörren i all hast och blir helt paff. Det var ingen där.
Mörker och en tom 'uppfart'. Jag stod länge och funderade på om personen i fråga hunnit tro att ingen skulle öppna
och gått sin väg. Men det slog mig sedan att det var en tjuvrigning. Pafft stängde jag dörren och tassade upp igen.
För inte så länge sedan var det jag och mina kompisar som störde folk genom att pressa ringklockan i botten och sedan
springa allt vad vi hade för att gömma oss.
Det var ett tag sedan nu när det var jojje, jossan, ellenor, daniela och jag som terroriserade omgivningarna.
Men någon måtta får det vara. Vår tid är förbi.
Nu är det dags att muttra över dagens ungdom när jag sprungit ner för trappen förgäves. Stryk ska dom ha!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback