love

Det ligger något tungt över lägenheten, något tyst och stilla.

Dagen innan var vi där och det värsta var att han frågade om det var värt det? Vad frågade vi. Är det värt att leva längre?

Han måste på något sätt ha kännt att något var påväg att hända för han nämnde att vi inte fick glömma att han hade
ett förråd. Det var viktigt, och nyckeln fanns hos honom. Han var ensam.
Trots denna sorg så ser jag fram emot hösten.
Den artonde är det kryssning.
Den tjugoförsta börjar skolan.
Den tjugonionde-trettionde åker USK till Anette och lär oss på hennes gård. (Uppfödning = föööl)
Sadelkammaren blir förhoppningsvis iordninggjord.
Opassande men lättande, russen kommer inte finnar längre.
Vinter och snö på ingång.
Nytt år, nya tag.

Men nu tar vi en dag i taget..