up in tears

Tänk att döden kan framkalla så pass starka känslor hos människor..
Idag hade Putte (farfars katt) tid hos veterinären. Jag och mamma gick ner.
Mamma hade aldrig sett katten förut men ändå var hon tvungen att lämna rummet innan allt var över.
Jag rörde knappt en min under hela tiden. Putte låg i min famn och sveptes sakta bort tills andningen upphörde helt.
Det var inte fören när veterinären kom in och lyssnade efter hjärtslag som tårana kom ändå.
Jag sa det, nu har jag stått här inne under hela tiden men det är inte fören nu tårarna kommer..
Så vi kom in med en tung kattbur och ut med en tom. Attans så synd på en fin katt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback