paranoid

Jag är så himla töntig!
När jag satt barnvakt åt tant T's barn plus kompisar så slog dom på något i stil med 'Det okända' fast det handlade om USA och saker folk upplevt. Jag har ingen aning, jag satt och nördade vid datorn. Men så kastade jag en blick på tven och Anna skriker något i stil med 'KOLLA BJÖRNMANNEN'. Haha, det var hur töntigt som helst. Anna och hennes kompis vågade absolut sova nere i källaren (trots att hon frågade mig innan om jag ville sova där så dom kunde dela med Natanya och hennes kompis där uppe), på morgonen fann jag dessa två i varsin soffa i vardagsrummet.
Men det var inte dit jag ville komma. Under två nätter (har säkerligen inträffat flera gånger bara det att jag sovit då) har telefonen som står i fönstret pipit. Inne på småtimmarna har det låtit precis som om någon trycker in ett nummer och det HAR funnits ett random nummer på displayen när jag vågat mig upp för att kika.
Två nätter i rad, nu är batterierna urplockade. Men helst skulle jag vilja kasta telefonen i snön och hoppa på den.

Att gå upp på höskullen imorse (så ljust det bara kan bli där uppe) var en plåga som jag jag först tänkte strunta i. Hur fjantig får man bli på en skala?
Men jag håller kvar vid att en vacker dag kommer jag träffa på någon där uppe, en mördare som gömt sig bakom alla stora halmbalar! Usch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback