love

Ingenting blev som jag tänkt igår. Konstigt nog så är jag inte förvånad.

Hade inte planerat någonting mer än att kila ut och se om jag fick någon bra bild på raketer.
Men vid halv elva eller något sådant fick jag traska över till Mårten som var mer rädd än kaxig. Haha. Stora tuffa Mårten var rädd. Eftersom någon bytit lås (om det nu ens går att göra det bara genom att sitta utifrån vilket jag är skeptisk emot!) och har en nyckel in till honom så vågade han knappt röra sig. Porten nere låses vid tio eller något sådant så jag ringde. Jo, han skulle komma ner direkt - ingen kom. Jag ringer igen, han skulle komma - åter är det ingen som kommer. Sista gången jag ringde skulle han komma ner efter fem minuter. Ingen kommer ändå. Han kollar ut genom fönstret och frågar om någon är på gatan. Frågade varför han inte bara kunde komma och öppna. Nej, det gick inte!
Så skulle han kasta ut nyckeln åt mig, den hittade han inte! Så efter att jag stått där ute i kylan i säkert 40 minuter så kommer en turk ut och jag smiter in.
Så blev klockan tolv och jag trodde huset skulle falla ihop. Det är lågkonjuktur men ändå har folk råd att köpa raketer.
Strax efter tolv kommer an ambulans i full fart nedanför. Det är nog en till som aldrig kommer vilja skjuta raketer mer, tack och lov! En nere, flera miljarder kvar. (:
Inga sms går att skicka och det gick inte att ringa heller.
Bror och jag skulle dra hem till mig så att bror kunde lugna sig lite. Visst, vi fixa allt och när jag ska öppna dörren så ångrar han sig. Han är trots allt en riktig fegis!
Så jag drar själv. Ellenor och alla andra är på stan så jag stannade till där. Alla Arbogas tattare stod vid fontänen och var fulla som apor. Slagsmål överallt och det var fullt kaos. Jag förstår inte hur folk kan vilja stå och kolla?
Hur som, stannade hanske en timma eller så innan Daniela också gav upp och vi gick hem.
Så halv två kröp jag ner i sängen och slog på tven. DET kan man säga var höjden av skönhet, det var länge sedan det var så skönt att krypa ner under täcket! MYYS!

Jag mår inte så dåligt som jag trodde att jag skulle göra. Trodde jag skulle vakna med värsta förkylningen igen men nehejdå! Det enda var väl att näsan var täppt i princip. Det känns bra. Så vi får la hoppas att man blir piggare nu så man hinner med sista snutten av lovet.
Om inte annat så kommer Lindkvist och Tommy hit en sväng idag med. Trevligttrevligt.
Kanske spenderar helgen hemma hos Lindkvist också.

Nu, TV!