love

Idag trodde vi att det var slut. Men gubben håller sig kvar ihärdigt. Det är äkta Saxinanda det där.
Skulle ha varit ute på åkern med tanterna (gömmer sig för slag) och letat havre som flyger, men jag
hoppade det. Blev till att fortsätta med att fixa fönster. Frustration skulle kunna beskriva min dag ganska bra.
En glasruta var himla trasig och jag skulle till att byta den. Först vägrar det gamla kittet att avlägsna sig,
sedan så inser jag att det är två glasrutor! Det understa, eller yttersta, var bara lite trasigt, då har någon idiot
smackat upp en till ovanpå. Så det var dubbelt trasigt. Sedan var det en till glasruta som var spräckt på detta
fönster, när kittet öven där vägrade att avlägsna sig så får jag en läng av galna kosjukan.
Så det rutan hade jag sönder med skaftet till kittskrapan. Som tur var så blev det inte tusen bitar utan tre
stycken bara. Jag slog inte så hårt. Ehehehe. När jag skulle gå och hämta fler glasrutor så fanns det bara
två kvar och det behövdes fyra. Hur otroligt irriterande är inte det?
Sedan kom Tord förbi så jag gav upp rutorna och gav mig på hagen istället. Det gick faktiskt bra konstigt nog.
Sedan skulle jag ta bort resten (han skulle klippa gräset en bit) av tråden och stolparna. Då fastnar tråden i kardborreväxten (det heter inte så egentligen!) och hur jag än sliter och drar i min envishet så ger den inte med sig.
Då tar jag bra lien, arg som ett bi, och slår. Händer ingenting. Slö som jag vet inte vad. Då åker kniven fram.
Jag lyckas få bort växten och dess enorma stjälkar. Tror ni att tråden lossnade ändå? Nej. - Jag åkte hem.

Imorgon blir det optikern. Mycket fattigare men kanske mycket bättre syn.
Och så beställer jag biljetter till syster.