love

Det var ett par saker som fastnade, saker som går på rundgång genom mitt huvud hela tiden.
Jag är nöjd med det jag har, jag skulle aldrig kunna begära mera. Speciellt inte av mina föräldrar! Visst, det skulle vara kul att få åka iväg ibland i en egen transport och träna för en superduktig tränare, det skulle vara kul att kunna köpa en svindyr sadel men också kunna säga att han är min. Det är Saxins häst istället för den häst som Saxin rider. Notera ordet; ibland. Jag är mer än nöjd med allt jag har och ibland kan jag skämmas för hur bra jag egentligen har det. Ett stall där vi får husera i princip hur vi vill, tillgång till häst när jag vill och promenadavstånd till stallet. Jag vet att mina föräldrar lägger ner både tid och pengar på mitt intresse i den mån de kan (visst, pappa uppfylla mina drömmar men det hör inte till saken) och jag skulle aldrig vilja be om mer. De gör det av fri vilja och det är just det som värmer.
Många drömmer om att ha egen gård och ha hagen med hästarna i precis utanför fönstret, och den drömmen har jag fortfarande och hoppas på att en dag kan få det så, men just nu önskar jag ingenting mer.
Vissa har det bra och är alldeles nöjda med det, andra har det bättre och vill ha mer och uppnå högre mål. Tror att de som har det 'sämre' är avundsjuka och att de dom har är det bästa man kan få.
Jag håller mig till mitt varmblod som jag anser vara perfekt och underbar och håller mig på den nivå vi kommer att uppnå. "Man visar sina kunskaper genom att rida en häst bra som egentligen inte har de förutsättningarna.."