My weakness is that I care too much

Jag vet inte varför jag skriver blogg. Det är på något sätt ett skönare sätt att ventilera sig på än att använda papper och penna. Folk kan ta del av ens tankar och vardag (även om den är tråkigare än gamla gubbar) på ett sätt som aldrig skulle kunna ske utanför internet. Det känns samtidigt så himla konstigt att blotta ens själ för människor jag inte har en aning om vilka de är. Men sedan kommer inte allt ut här på bloggen. Det skulle bli för personligt, för mycket för främmande människor. Det skulle även bli för mycket för människor jag känner, jag håller det för mig själv ändå. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, det är där felet ligger. Jag har så mycket jag egentligen vill säga, så mycket som jag vill få ur mig som skulle göra att jag skulle må bättre.
En vacker dag kommer jag nog att få ur mig min historia, men idag låter jag den vila, precis som alltid.

Meningen med denna uppdatering var mest att jag precis var hem till mamma. Jag orkade inte gå på rättegången. Det skulle bli för mycket för mig i dessa dagar. Till min lättad, om jag får uttrycka mig så, så blev det inget idag. De som åtalat bror kom inte och det hela flyttas fram. Det känns skönt, för som redan sagt, jag är redan pressad till det yttersta så ett bakslag vet jag inte om jag hade klarat.

Nu tycker ni säkert att jag överdriver, och det gör jag säkert.. Men det är ingen, och då menar jag ingen, som vet bakrunden till det här. Det är så himla mycket som ligger under ytan och bubblar, så mycket jag fått gått igenom. Det jagar en, ärligt talat så kan det kännas som en b-film ibland. När någon i filmen helt plötsligt stannar upp och man får ta del av dennes förflutna. Situationer som påminner om vad som hänt, river upp gamla sår.
Det finns människor som har det värre, inget snack om saken, men ibland är det tillåtet att skita i precis alla andra och bara fokusera på en själv. Just för tillfället skiter jag fullständigt i alla andras problem oavsett om jag vill det eller inte. Jag orkar inte med fler än mitt egna spöke just nu.

Jag önskar att jag kunde stänga av, bara för en dag.

Kommentarer
ann säger:

snuttan då ! Jag vet hur du kännder till en viss del <3

2009-11-25 | 10:26:56
Bloggadress: http://annselander.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback