"jag vill ha Mary.. en blodig Mary"

Jag känner mig nästan som en liten unge i tillfällen som dessa. Men är man lättskrämd så är man, men det lär ju vara illa om man bli uppjagad av sina egna drömmar. Fast denna dröm var faktiskt inte rolig! Jag ger den inte ens bra betyg på grund av urgrymma medverkande (dvs jag, mamma, mördaren och min företagslärare)..!

Nu måste jag bara få berätta.. Mamma var gift med en man som såg precis ut som min företagsekonomilärare, vi kallar honom Kurt
De två var inte hemma för tillfället utan jag var helt ensam ute på landet (ja, där jag bor är landet!) och det var inte mörkt eller någonting. Plötsligt så kommer det en man på cykel, han såg helt harmlös ut vid det tillfället.
Hur det sedan utvecklar sig vidare har jag förträngt men det jag minns var att jag låg gömd under ett fönster i mitt rum. Mannen står på utsidan av fönstret, hållande en kniv och pratar om mig (jag heter tydligen Mary) och berättar vad han tänker göra för att plåga mig så pass mycket som möjligt.
Vid denna tidpunkt så står mamma och Kurt vid ytterdörren, jag ser hur mamma pressar sitt ansikte emot dörrglaset eftersom att jag inte öppnat dörren. Lite senare när jag kikar genom fönstret (hur det går till eftersom jag fortfarande ligger under fönstret vet jag inte) så ser jag hur mannen precis hugger ihjäl Kurt och hur han segar ner till marken helt täckt i blod. 
Nu kommer mannen tillbaka till fönstret och säger någonting innan han drar sig därifrån.
När ett par minutrar tickat förbi så vågar jag mig ifrån fönstret och går ut i köket.
Hur mamma kom ifrån ytterdörren vet jag inte men jag ser hur mannen tagit sin cykel och är påväg ifrån oss, han såg precis lika oberörd ut som när han kom.
Jag minns också hur jag plötsligt såg hur han klappade Calle som gick och betade i våran trädgård tillsammans med Harry innan han gav sig iväg.
Sedan blev det ett hopp som det brukar bli i drömmar och jag kommer in i vardagsrummet där mamma ligger på soffan. Jag slår mig ner och får en glimt av hur Kurt ligger död på gräsmattan.
I nästa stund så står jag i receptionen på Hotel Scheele och pratar med någon när jag plötsligt blir skjuten.
End of story.
Det var allt i stora drag, mer saker inträffade som att mannen gick runt huset, ryckte i dörrar, knackade på rutor, pratade och så vidare. Sedan finns det saker man bara har ett vagt minne om som hände men som man inte kan placera någonstans. Obehagligt var det i alla fall.
Ikväll ska jag jobba på Hotel Scheele, önska mig lycka till! Ha-ha-ha

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback